- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
102

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdsfröknarne - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vare med den saken hur det vill, men det säkra är
att etter den betan fick skonaren vara i fred, och kocken
stod i en ofantlig respekt hos alla menniskor vidt omkring.
Do som dock tycktes vara mest modiga af sig, voro
flickorna i trakten, ty sqvallret påstår att de voro der och
dansade ombord på skonaren mer än en natt, och att
do
aldrig sågo den rödglödgade gubben.

Men från denna rysliga spökelsehistoria vända vi nu
tillbaka till gubben Janson och hans son Lars, som med
svetten i pannan stretade af alla krafter att fa skutan loss
ifrån stenarne, utan att den likväl på minsta vis tycktes
göra sig brådtom att komma derifrån.

Strax på andra sidan stenudden satt en af de på
Dalarö boende Stockholmsfiskrarne ute i sin sump och
gjorde fåfanga försök att få upp en abborre. Abborrarne
tycktes hålla sig lika envist qvar nere på djupet, som
gubben Jansons skuta på stenen, och efter några ögonblick
tog Stocldiolmsfiskaren upp sin sänksten, lindade upp sin
ref och satte årorna i vattnet för att ro sig upp öfver udden,
derifrån han sedan ämnade segla tillbaka till Dalarö; ty
vinden var alldeles lagom för det lilla råsegel som
sumpen förde.

Framkommen till udden hvilade han på sina åror och
åsåg en. stund dc. begge karlarnes ansträngningar att fa
skutan af stenen.

“Laga så att ni kan kränga henne litet åt lovart,
så går det lättare att få henne af!“ sade han slutligen
med höjd röst.

“Det angår er inte!“ svarade Lars tillbaka helt trotsigt,
utan att bevärdiga rådgifvaren med en blick.

“Tyst då, pojke! Ser du inte att det ä’ en
Stock-holmsherrc,“ tillrättavisade gubben Janson, som hade sett
upp från sitt arbete.

“Ja, än se’n då?“ svarade Lars lika trotsigt som förut,
“de der
elemonskade Stockhohnsherra kunde gerna vara
härifrån, tycker jag. Di bara nyper bort fisken
för skär-gårdsborna, och så gör do jäntorna galna i skallen!“

“Det vore väl di tog bort Olsons Greta, så fick jag
folk åf dig, din vettvilling,“ brummade gubben
.Tanson,
“men det ä’ fall ingen som vålar sig te’ ta det trollet.“

“Hvad tusan!“ hördes nu rösten från sumpen, “jag
tror det är gubben Janson som råkat ut för äfventyr på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free