Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu mera artist, var han mycket eftersökt af socknens
unga damer; men man såg honom högst sällan ute. Den
vackra Blendas djupblå ögon hade fängslat honom med en
egen förtrollning ända sedan första dagen af hans vistelse
hos majoren.
Stafetten var ett långt, magert fruntimmer med sträft
och karlavulet yttre, och om hon också icke var så ful,
som hennes bror påstod, så var hon likväl långt ifrån någon
skönhet. Men hon tillhörde den sorts menniskor, som man
endast behöfver tala med en timma för att sedan finna dem
vackra, huru fula de än må vara, derför att hjertats
godhet adlar de frånstötande yttre dragen och låter den sköna
själen stråla igenom det skrofliga skalet. Hennes mest
utmärkande drag var en till ytterlighet stegrad ömhet för
de båda flickorna, en ömhet som dock icke hade det
ringaste slägttycke med pjunk eller svaghet, utom tvärtom
var af denna ädla metall, som icke ligger i dagen, men
som gömmer sig gedigen och klar under ett tunnt lager
af allvar och värdighet. För sin bror hyste hon en
obegränsad vördnad och kärlek, hvilket dock icke hindrade
henne att ibland ganska ampert taga parti emot honom,
när han, som hon uttryckte sig, ‘hade fatt soldatfnurren i
hufvu’t på sig!‘
De båda flickorna voro vackra som en dag. Blenda
något mörk, men med blå ögon, och lång och smärt som
fadren; Lilly, mera blond, men med mörka ögonbryn och
ögonhår, samt med sjelfva ögat af denna obestämda färg,
som kan skifta från ljusaste gråblått till mörkaste brunt,
och som ger en så farlig tjuskraft åt den halft beslöjade
blicken. För öfrigt porträtterade majoren dem i sitt
samtal med löjtnanten till deras inre väsen, och porträttet, fast
måladt af en älskande fars hand, var icke smickradt.
Slutligen måste jag sanningsenligt berätta att Träff
var en liten, trind gubbe på några och sexti år, något
låghalt och ständig innehafvare af en dugtig tobaksbuss, som
han med det mest majestätiska lugn rullade från ena sidan
af munnen till den andra, och detta allt hastigare, ju mera
det sedvanliga lugnet stördes af någon mer än vanligt
märkvärdig händelse.
Hvad allrasist brorsonen beträffar, kandidaten, som han
kallades, så få vi beskrifva honom i sinom tid.
Vi återvända nu till majoren på gräsbänken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
