Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hvad värre var, denna hade redan med den äldres rätt
intag-it platsen som värdinna vid kaffebordet. Fröken Stafva
hade nemligen, sedan flickorna blifvit vuxna, en gång
för
alla förklarat att de skulle tura om att vara värdinna,
och majoren tyckte för sin del att det alltid var bättre att
ha’ en ung värdinna vid bordet i stället för en gammal;
en tanke som han försigtigtvis insockrade uti ett
omtänksamt: “Stafetten kan behöfva hvila sig; har släpat nog för
de mina!“
Blenda satt således, som sagt är, vid bordet, och
bredvid henne stod hennes lycklige fastman, löjtnanten, som nu
verkligen blifvit, hvad majoren också hoppats på, en helt
annan menniska. Har någonsin lyckan strålat ur en
men-niskas hela väsende så var det nu ur hans, och det gjorde
en
aunan riktigt godt att se på både honom och henne.
Inte något sentimentalt pjunk, inga smekningar och kyssar
i tredje mans närvaro, denna så vanliga profanation af
kärlekens förtjusande små mysterier; knappast en liten
hvisk-ning någon gång eller en förstulen handtryckning; — men
i stället glada och leende anleten, varma och strålande
blickar, och denna inre ömhet som nedlägger hela volymer af
känsla uti ett uttaladt namn, ett enstaka ord, till
utseendet så likgiltigt, men dock innebärande så mycket.
De tre unga männen hade redan formerat bekantskap,
och Birger stod just vid ena fönstret med Harald, hvilken
han i största tysthet anförtrodde att han ansåg Blenda
mycket vackrare än Lilly, och löjtnanten för den genomsällaste
löjtnant på denna sidan eqvatorn, då Lilly inträdde. Vid
första anblicken af systern, gjorde hon åter den sedvanliga
lilla knycken på det behagliga hufvudet, ty jag vill inte
dölja för den värde läsaren att Lilly gjort upp för sig sjelf
att hon just i dag skulle bli en förtjusande värdinna, bara [-tor-]
{+lör+} att visa att man kan rida i karriér utan att
derför
vara oqvinlig.
Det var således ett förargligt streck i räkningen att
Blenda denna gång inte gjort som ett par föregående
mor-nar, försummat sig en stund med kaffet, för att få
promenera i parken med sin fästman.
“Kors! är du redan här, Blenda!“ sade Lilly
htet försmädligt, i det hon gick fram till systern och räckte henne
handen, “jag trodde inte alls att vi skulle
fa se dig i dag.“
Svart på hvitt. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
