Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 4. - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaffet! Välkommen, mycket välkommen! Tycker om raska
pojkar, lim!“
“Herr major . . .“
“Hm, inga majorer! Farbror säger du, som Harald!“
och majoren gaf honom ett dugtigt handslag. — “Jaså, så
Alexander blef inte rädd för unggökarne här, inte! Trodde
det, jag!“
“Nej, inte det ringaste, pappa lilla! Jag såg mycket
väl att det var Harald, och jag hörde också mycket väl
att herr Birger blef förvånad,“ svarade Lilly med en
spetsig blick på sin riddare; “men nu får pappa ursäkta att
jag rider förut, och skyndar mig att göra taolett för
kaffebordet! Blenda lär väl inte vara värdt att få se som
värdinna — numera!“ Och med en af de vanliga små
knyckarne på hufvudet slog Lilly till sin Alexander helt
lätt med ridspöet och satte af i lätt galopp framåt
parkgrinden, som stod öppen; och inom ett par ögonblick var
hon försvunnen.
“Hm, rask flicka!“ sade majoren med en blick på
Birger, “inte sannt? Dugtig tös, hvasa? Men kom nu och
låt oss göra sträckmarsch! Kaffet väntar, och Stafetten
blir ursinnig — tycker inte om att det får stå och kallna!
Marsch!“
Och de togo ut stegen dugtigt alla tre, i det Birger
med en egendomlig blandning af bryderi och skrattlust,
som han ej sjelf kunde förklara, tänkte inom sig:
“Hon hörde mitt utrop! Men det är detsamma, jag
tar icke tillbaka ett ord af hvad jag sade! Det var en
liten satunge!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
