Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fröken Blenda, som ska’ te och
fórlot’va sig’, säjer di; ja,
jag
siiger fäll det, och det mä’ lyktnanten te! Ja’ tänkte [-fäll-]
{+tiill+} jag, när di va’ här te påskas, att det va’ något på
tok,
för
ho’ såg inte åt’en på hela tiden medan han såg på henne,
men baraste han titta’ bort, så va’ ho’ der med ögona.
Men hvad i alla tider ä’ det åt lilla frökna,“ afbröt
gumman förskräckt, “brände ho’ sig?“
[-“Ja..stammade-]
{+“Ja ...“ stammade+} Lilly, mycket brydd, “jag brände
mig verkligen;“ men saken var den, att hon just ertappade
sig sjelf med att se på Birger medan denne tittade ut
genom fönstret på Johannes, som just nu kom tillbaka med
årorna till ekstocken; och detta ertappande gjorde att hon
vid mor Kerstins knipsluga observation ryckte till som om
hon brännt sig.
“Det lär
iall inte dröja länge heller,“ fortfor den
pratsamma mor Kerstin, “förrän de’ kommer nå’n ung och rar
herre och kniper bort lilla fröken
Lillan för majorn. För
si det ä’ ett gammalt skrock här på orten, att när en flicka
håller på te komma utför qvarnfallet, så dröjer det inte
länge förr än ho’ ramlar utför predikstoln med.“
“Jaså, tror man det, mor?“ frågade Birger lifligt, i
det han tog sig en ny skifva bröd.
“Ja, det ä’ då en så regal trosartikel som aldrig det!“
försäkrade mjölnarmor, “och en så rar flicka som fröken,
tar fäll inte länge vara i fred, tänker jag.“
“Jag gifter mig aldrig, mor Kerstin!“ sade Lilly med [-ovanlig-]
{+ovanlig’+} häftighet, i det hon sköt ifrån sig kaffekoppen.
“Ahja, så säjer litet hvar, förstås,“ menade denna,
“men när bara den dera ‘rättingen’ kommer, så blir
det
tall annat ljud i skälla"! Men si så ta’ mej dalern
ska’ icke lilla frökna ha sig en liten påtår, för annars blir
det då aldrig väl!“
“Nej, tack, mor Kerstin,“ svarade Lilly, vänligt men
bestämdt, “jag vill inte ha mera! Och som pappa
troligtvis blir orolig om vi ä’ för länge borta, så tar jag nu
ekstocken och ror tillbaks till honom, och herr Birger
går kanske omkring i stället, för att hålla sig varm;“
— och det var inte utan ett litet ironiskt tonfall hon sade
det sista.
“Som fröken Lilly behagar!“ svarade denne mycket
stött. “Ja.g vill visst inte besvära.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
