- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
160

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Det är inte för att ni besvärar mig, men af omsorg
för er helsa!“ svarade Lilly utan att se på honom, “ni är
inte van vid att vara ute så här, ni! Adjö, mor Kerstin,
tack för kaffet. Glöm inte bort att helsa på oss, när ni
far till kyrkan.“

“Men käraste lilla frökna, ska’ hon sätta af så dör
som ett urväder? Johannes kan fäll ro’na tebaks, efter ho’
inte vill att den rara herrn här ska’ hjelpa’na .. . och han
som ändå hjelpte’na att inte komma utför qvamfallet..

“Adjö, mor Kerstin!“ sade Lilly hastigt, tog sin hatt
och skyndade ut.

“Det står ta’ mig dalern aldrig rätt till med
flickungen,“ tänkte mor Kerstin, i det hon skyndade efter
henne ut.

“Jag bedrog mig inte i min första uppfattning
afhennö,“
sade Birger för sig sjelf, i det han mäkta förtörnad
trummade med mor Kerstins bästa tesked på bordskanten, “hon
är bestämdt en satunge, och det en af värsta sorten ändå!
Men hon skall också få vänta innan jag ser på henne eller
talar henne till, det kan hon lita på!“

Och i förargelsen tog vår hjelte sig en kopp kaffe
till och doppade ännu en skifva af mor Kerstins
präktiga bröd.

Men under tiden hade Lilly redan skyndat ner i
ekstocken, satt ut densamma, trots alla mor Kerstins
lamente-ringar, och rodde nu i rask fart emot strömmen för att
komma ut i sjön. Hennes kinder glödde, hennes pulsar
slogo som om hon haft feber, och hon tyckte i denna stund
att hon var ond på sig sjelf, på Birger, på mjölnarmor och
på hela verlden.

När Birger hade druckit ur sin andra kopp kaffe, gick
han ut ur stugan och upp på en liten backe strax bredvid
för att se efter om ekstocken ännu var i sigte — ty Lilly
ville han ju naturligtvis icke mera se på. Han såg också
cn liten skymt af den just då den svängde ur bäcken och
ut i sjön; han kunde icke heller undvika att se den unga
rodderskans hvita halmhatt blänka i solskenet; men hvad
han inte såg, var den högst besynnerliga omständigheten,
att Lilly, sedan hon väl kommit så långt ur sigte att hon
visste sig icke kunna upptäckas från qvarnbyggnaderna,
vände sin lilla eka rätt inåt vassen, och tog ett par raska
årtag så att farkosten kilade in mellan den alnshöga säfven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free