Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jaså, hon skrattar!“ sade Birger för sig-
sjelf’, “nå
vänta hon! Jag skall också skratta, det vill jag lofva!
Tror hon att jag bryr mig om hennes nycker, så skall jag
visa henne att hon har orätt, det kan hon vara säker om!“
Och dermed gick han emot majoren och löjtnanten.
“Hm, så! A’ ni hemma nu, edra storrymmare?“ ropade
denne redan på långt håll åt honom. “Nå hur gick färden?
Lyckligt och bra? Hvasa?“
“Förträffligt!“ svarade Birger i det han försigtigt
blinkade åt löjtnanten, “alldeles utmärkt, bästa farbror, och
hvad der var vackert sedan borta vid qvarnen!“
“Tror jag förbannadt väl!“ sade majoren, “vackraste
biten i hela trakten. Hade jag varit så slug och följt med
er, så hade jag inte behöft förarga mig åt’ de satans
häkt-makarne! Kan du tänka dig, den sista som gick ifrån mig
var bestämdt på en femton marker.. . såg henne i vassen,
der hon gick och vältade med mörten . . . tjock öfver
ryggen som en kalf. Anamma och regera! Var Träffens fel...
skulle ta’ sig en buss, den fan. .. och så plaska han till
mod venstra åran i vattnet... la’ honom i
skalFn med
slantstången också. .. lättade mig litet i alla fäll, fast inte
det var mycket. Men hur tusan ser du ut om bena? Har
du legat i sjön?“
“Nej ... nej...“ stammade Birger förlägen, ty han
hade mycket svårt för att ljuga, “men det var så att, när
jag skulle skjuta ut ekan ... så . .. så ...“
“Så plaskade du i med ledamöterna, kan jag tro?
Ha ha ha! Jojo, tockna der bokmalar duga inte te
sjömän, inte. Men nu ska lilla rispen smaka konfekt! Kom
nu, pojkar.“
Och som majoren nu
fått den vissheten om att en [-annan-]
{+aunan+} också haft ett litet missöde — något som alltid
tröstar oss menniskor öfver våra egna — så blef han
skinande glad igen, och middagen blef trefligare än man
kunnat vänta.
Birger fick tillfälle att säga löjtnanten att Blenda bedt
honom tiga med äfventyrot vid qvarnen, och det lugnade
denne. Han började redan vid andra rätten, som bestod
af en präktig pepparrotsgädda, den som hade stått i ryssjan,
att kasta längtande och ångerfulla blickar öfver till Blenda,
som visserligen ännu höll sig rak, men på hvars
fprlägna
och ändå halft skälmska sätt man tydligen kunde se att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
