- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
169

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 9.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Körs! Vet inte
majom äf det?“ frågade Johannes
förvånad; “han var ju i sjön, vet jag! Det var en
okristligt rasker herre, han freda ju fröken for qvarnfallet, vet jag!“
“Hvad sju tusan! Qvarnfallet?“ ropade majoren till
helt häftigt; men han hejdade sig med detsamma, och
tilläde, efter utseendet helt likgiltigt: “Jaså! Ja, jag vet!
Det der skräpet!“

“Ah, det var fäll inte så skräp heller,“ påstod
Johannes, “för jag såg alltihop hur det gick te ... och det kunne
ha gått med henne som det gick med Anders Pers Lisa
i förfjol... ho’ kom aldrig opp mera ho’. Men se den dera
studentherrn, det var dalern te karl! Han hoppa rakt i ån,
han, och sköt ekstocken till land, för si
de hade tappat
årorna, och fröken var ackurat så hvit i syna som ett
bleke-lärft, fäst ho’ inte precis ville låtsa om’et se’n, inte. Men
si den här lilla boka måtte fallit ur ficka’ på’n, for vi
sag’en
ligga på golfvet strax efter, men si då hade vi inte tid te
gå hit me’n, och i går så glömde jag kontant bort hela
affär den.“

“Ta’ hit boken, så ska jag
lenma honom den,“ sade
majoren, som i en hast blifvit mägta fundersam.

“Ja, det vore då riktigt bra, det,“ menade Johannes,
“för si jag har hästa dernere hos sme’n, och jag har allt
litet brådt för rexten.“

“Se der har du en riksdaler till hittelön, käre Johannes!“

o ’ • o

“Ah, tackar allra som mjukast, men det bchöfs da
rakt inte . . . det ä’ då konkaft för mycket. ..“

“Seså, tag du! Det är på studentens vägnar.“

“Ja, si det va’ då en fasligt rar ung herre, och
munter va’ han se’n, och sjunga kunde han så
dot gråna i
backarne när han gick! Ajös, ajös herr majom! Tackar allra /
ödmjukast for drickspenga’! Ajös, ajös!“

Och Johannes rättade sig på nytt, och knallade sig af
ner till smeden för att hemta sina hästar.

Majoren fortsatte sin väg uppåt parken, dragande stora
bloss ur sin pipa.

“Fan vill det säga,“ mumlade han för sig sjelf, “ha
de hållit på att ge sig af utför qvarnfallet? Och det har
inte Lilly tal t om! Hm, lim! Skulle hon redan vara i det
stadiet att hon tiger, till och med för mig? Nå, då ska’
väl tusan... Men vänta litet! Ingen hetta, gamle major!
Tycker om pojken! Kunde råka mycket sämre ut. . . Nånå!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free