Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derson vara insatt till arfvinge af hela
hoden med
varulager, fordringar och allt. Den öfriga förmögenheten gick
till en brorsdotter, en något avancerad mö om 35 år, som
hade klädstånd på Oxtorgsgatan, och som Anderson var
en slug karl när det gälde affärer, så räknade han genast
ut, att när mer kommer till mer så blir det mycket utaf;
— och en vacker dag tog han Gud i hågen och friade till [-klädståndsinanisellen.-]
{+klädståndsmamsellen.+} Hon hade visserligen, enligt hvad
hon sjelf påstod, att välja mellan
en sergeant vid
stadsvakten och en understyrman vid flottan; men som hon var van
vid kommersen,. så tog hon farväl af den blifvande
general-eller amiralskan, och blef kryddkrämarfru i stället.
Och hon ångrade inte hvad hon gjort. Efter nära
tjugu års sträfvan i den lilla boden, innanför hvilken en
liten våning 0111 tre nedrökta och fuktiga rum fanns, kunde
Anderson nedlägga handeln med en samlad styfver af
omkring 200,000 riksdaler. Bodhandeln hade varit gifvande,
och fru Regina hade icke upphört med klädståndsaffären
fastän hon gifte sig. Hon hade en fattig moster som skötte
den för hennes räkning, och under de första tio
å femton
åren af deras äktenskap satt hon sjelf på alla auktioner
och inropade nytt och gammalt skräp, som hon sedan sålde
till ganska vackra priser i den lilla boden på Oxtorgsgatan.
Men efter femtonde året försiggick en stor förändring
med fru llegina Anderson. Hon började bli ärelysten.
Ärelystnaden hade visserligen alltid legat som groende frö
i hennes själ; men nu inträffade en händelse, som gjorde
att den med ens steg upp i dagen som fulliärdig blomma.
Hon hade nämligen en ungdomsvän, en mamsell Ivarin
Boberg, som hade haft sitt klädstånd i många år bredvid
hennes eget, och som var af samma ålder som hon sjelf.
Vid femtio års ålder gifte sig nu mamsell Karin med en
vaktmästare vid auktionsverket, som i många år skött
hennes inrop, när hon icke sjelf kunnat
vai’a tillstädes, och
ett halft år efter giftermålet tog vaktmästaren afsked ur
stadens tjenst, köpte sig en landtegendom och kallade sig
brukspatron.
En vacker dag stannar ett elegant ekipage utanför
boden. Ett fruntimmer i gredelin moire-antik stiger ur.
Hon frågar bodbetjenten om fru Anderson är hemma, och
på
hans nekande svar lemnar hon ett guldkantadt visitkort
på hvilket med blå bokstäfver stod
prentadt: ‘Brukspatro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
