- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
189

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

min vore den fattiga och hon den rika! Och tant till mig,
som hon väl egentligen borde kalla ‘nådig
fru£!“

Det
var nämligen en svaghet hos fru Anderson att få
heta ‘nådig fru‘.
Ända sedan handeln upphörde, hade hon
sökt inplanta denna ståtliga titel hos sina pigor, och det
hade
visserligen lyckats med hushållerskan som
var en
smula ögontjenarinna, men huspigan och köksan, som tjent
i huset i många år, kunde icke förmå sig dertill, hvarför
de också blifvit uppsagda till hösten. Köksan
var till och
med oförskämd nog att säga frun midt i synen då hon fick
sitt betyg, att ‘sådana nådig’ fruar kunde en riktigt bli
skral åt!‘ något som fru Anderson aldrig kunde förlåta
henne.

Efter ett ögonblick återkom fröken Mina och såg mäkta
förlägen ut.

“Kommer du så fort igen?“ frågade fru Anderson, i
det hon med en riktig jätteansträngning reste sig upp ur
emman,
“visade du henne inte rummet, kära barn?“

“Jo, mamma; men som vi kom’ in så sa’ hon: ‘Ja nu
behöfver jag inte Mina längre1, och så gick jag,- och så läste
hon igen dörren.“

“Hvad i Herrans namn säger du? Sa’ hon: TSu
behöfver jag inte Mina längre?’ Sa’ hon verkligen det?“

“Ja, mamma, det sa’ hon; men hon såg så söt ut när
hon sa’ det, så jag gick utan att säga ett ord.“

“Det var dumt af dig, Mina
lilla! Du skulle helt
enkelt ha sagt: jag låter inte befalla mig af en töcken der!

— och dermed punkt! Kors, ett så’nt högfärdigt stycke!
Men vänta mig bara!“

“Mamma lilla,“ sade Mina betänksamt, i det hon tittade
sig i spegeln, “är hon vackrare än jag?“

“Det der långa sjåpet?“ utbrast frun med skärpa.
“Hon ser ju ut som en urlakad sill! Och du, min lilla flicka,
du är ju den vackraste flicka i Stockholms stad! Det sa’
ju kungli’ sektern sist när vi hade främmande.“

“Ja, ja; men
vet mamma, att Julie är allt bra
vacker ... det såg jag när hon tog af sig hatten. Hon ser
så fin och elegant ut. Och jag som trodde att hon skulle
vara ful; att hon skulle se ut ungefär som ma bonne i
pensionen! Yet mamma, jag tror att vi
få skaffa en ny
guvernant.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free