- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
216

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Spionera’ på henne? Fy tusan, min gumma, det var
simpelt gjordt! Det va’ det!“

“Jaså, du tycker
det?J svarade fr a
Ilcgi’ia hånfullt.
“Men det bryr jag mig inte om! För si, jag vill ha
hyggligt folk i huset, och
>’nte så’na der mamseller — och om
du också tycker att det inte gör någonting, derför att hon
inte ser så illa ut, gubevars — så’ tar det inte på mig, det
ska’ jag säga dig!“

“Ja, men är du säker på att det var hon?“

“Visst var det hon! Jag såg henne lika bra som jag
ter dig! Och en töcken en skulle få vara guvernant åt
mitt snälla oskyldiga flickkräk? Nej, det kommer då aldrig
i frågan! Hon ska’ ur huset, och det ännu i dag, säger jag!“
“Jaha, men hör du Regina lilla, nu säger jag också
en sak, och det är att om hon kan göra reda för den saken,
och det kan hon nog, så blir hon qvar, för bättre lärarinna
kan vi aldrig tå
för vår Mina än hon. Du skulle höra
bara hvad herrarne i landstinget säga — di som va’ här!
Brukspatron, du, han är alldeles rakt förtjust i’na, och han
sa’ till mig, att om han vore tio år yngre, sa’ han, så skulle
han fria till henne, sa’ han!“

“Ja, ni karlar ä’ då galna hvarevlga en!“ fräste fru
Anderson. “Och brukspatron må fria te’na eller göra hvad
han vill me’na, men si ur mitt hus ska’ hon och det i
rykande rappet! Kläd på dig, Anderson, och kom ut i
förmaket, så ska’ jag kalla in damen och här ska’ bli annat
af, det lofvar jag!“

“Men, min kära Regina, -ställ inte till något
spektakel, det säger jag dig! Tänk på att...“

“Jag tänker på hvad jag vill, så mycket du vet det!
Och nu kommer du bara så fort som möjligt! Jag går in
te Mina under tiden; det stackars fattiga barnet! Jo, det
var just en skön guvernant, som hon fick sig.“

Och fru Anderson satte af ut ifrån sängkammaren, och
slog igen dörren så det sjöng om henne.

Herr Anderson klådde sig betänksamt bakom örat, i
det han fortsatte att kläda sig.

“Det vore då bra underligt,“ sade han för sig sjelf,
“om jag skulle kunnat missta’ mig så på flickungen! Det
vet jag då annars se’n jag hade bo’n, att när de såg ut
som Schuli gör, så var de hyggliga flickor, det är säkert!
Men det är någon ung glop som narrat flickan att
hau

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free