Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Två fröknar
- 6.
- 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon skyndade fram till Mina, och lyfte upp
hennes hufvud, och nu var det slut med den vredgade
klädståndsfrun, och den bekymrade modern intog hennes plats.
Det var rörande att se med hvilken omsorg hon lade
dotterns hufvud i sitt knä, hur hon försökte allt möjligt för att
återkalla henne till lif, medan herr Anderson sprang ut i
köket, skickade Lina efter doktorn, och skyndade derifrån
in till guvernanten, som han fann badande i tårar, och
ropade till henne med en röst, som kom henne att glömma
allt hvad som nyss passerat! “Herre Gud, Schuli lilla, kom
för all del in! Mina håller på att dö!“
*
7.
Julie skyndade hastigt att torka sina tårar och att
följa Anderson in i förmaket. Mina var ännu helt och
hållet sanslös och den förtvifiade modern satt ännu qvar på
samma ställe, hållande hennes hufvud i sitt knä.
“Var lugn, bästa tant,“ hviskade Julie, i det hon kände
på den unga flickans puls. “Det är väl inte så farligt!
Låt oss hjelpas åt att få henne upp på soffan, och att häkta
upp hennes klädning!“
“Ja ja — låt oss göra det... Herre Gud, Julie lilla,
hon måtte väl inte sätta lifvet till,“ hviskade fru Regina
ångestfullt, nu en helt annan menniska än förut. “Hon
måtte väl inte ha fått slag heller . . . Gud i himmelen, det
skulle jag aldrig kunna öfverlefva!“
“Åh nej, det är bara en vanlig svimning, kära tant,“
lugnade henne Julie, i det alla tre med förenade krafter
lyftade den afsvimmade upp i soffan, och Julie skyndade
sig att lösa upp band och knutar för att skaffa henne luft.
“Ser tant, hon rör på sig igen . . . hon kommer sig!“
“Här ä’ ådekolongen,“ ropade herr Anderson som varit
inne i sängkammaren efter en flaska, “badda hennes
tinningar, Schuli lilla! Hvad i herrans namn kan det vara åt
flickungen?“
“Hon måtte väl aldrig få scharlakansfebern heller,“
utbrast fru Anderson ännu mera orolig, i det tårarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0222.html
