- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
251

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

orsakat dess fall? När skall du ge alla dina barn ljus och
dygd
och sedlighet — och arbete framfor allt?

En djup suck från don afsvimmade
qvinnan afbröt hans
bittra betraktelser. Iion gjorde en hastig rörelse och derpå
nedsjönk hon på nytt i samma orörlighet som förut.

“Svimningen är envis/’ mumlade han, "det är säkert
lika mycket hunger som sjukdom, men jag hoppas ändå —
ah, hon öppnar ögonen! Då är det tid att ta’ fram mm
andra flaska."

Och medan den sjuka qvinnan öppnade sina matta
ögon, och såg sig omkring med slö och förvirrad blick,
tog don besynnerliga herrn upp ur den andra fickan på sin
långa rock en något större flaska innehållande vin, och
sedan ur bonjouren en i hvitt papper mycket väl inlindad
silfversked, hälde den half af vin och sade tyst ocb mildt
i det han lade ena handen under den sjukas hufvud, för
att stödja henne:

"Se här, min goda qvinna! Tag in det här, så blir
ni bättre."

[-■•-]

{+••+} Hon såg på honom lika slö och stirrande som förut,
men gjorde icke något motstånd, och han hälde vinet i
hennes mun, stilla och försigtigt som om han matat ett
litet barn. Den sjuka qvinnans torra strupe hade icke
makt att svälja de få dropparne, en våldsam hosta
bemäg-llgade sig henne, och hon spilde ut vinet öfver rocken
som han lagt öfver henne. Lyckligtvis var det ännu litet
qvar i skeden.

"Seså, inte så
häftigt!“ varnade den besynnerlige herrn
mildt,
“försök och svälj, så skall ni få se att det går," och
vid dessa ord lyfte han hennes hufvud
litet högre upp från
den torftiga
hufvudgärden; “se så der ja, ser ni bara! Nu
fick vi ner ett par droppar, de ska nog göra er godt, lita
på det. Om en stund ska vi ta’ en sked till, men vi få
vara försigtiga, jag ser nog hur det är fatt!“

“Mitt hufvud, mitt hufvud!" pustade den sjuka, i
det
lian lade henne tillbaka på hufvudgärden, och som om
dessa ord alldeles uttömt hennes krafter, slöt hon ögonen
på nytt och låg der till utseendet liflös som förut.

Den besynnerlige herrn gick med tysta steg öfver
golfvet, hemtade med sig en af de haltande stolarne, och
satte sig bredvid qvinnans hufvudgärd, såg först på sitt ur,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free