- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
269

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Besynnerlige herrn“ - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

både förnäm och rik och rar herre, fast han into är så hög
af sig i Doppa
uu, barnet lilla, och drick litet emellanåt.
Lilla Maria tycker mycket om besynnerlige herrn, som hon
kallar honom?-

“Äck ja, moster, om han inte varit, så hade min
stackara mamma kanske frusit ihjäl den der rysliga julnatten!
Ack, om jag en gång kunde bli stor och rik och lycklig,
hvad jag gema skulle villa hjelpa honom igen, och alla
fattigä, moster lilla. För det är så svårt, så rysligt svårt
att frysa och vara hungrig/4 sade den lilla, rysande vid
minnet af hvad hon genomgått, och i det hon strax derpå [-loörjade-]
{+började+} sitt anfall på soppspilkumen med förnyad ifver;
“men tyst, rörde inte mamma på sig derinne?“ och med
ett skutt var flickan vid dörren och såg oroligt inåt
rummet, der den sjuka låg lika stilla som förut; “nej, hon
sof-ver ännu! Jag tycker mamma sofver så mycket i dag,
moster. Hon måtte väl inte vara mera dålig än förut!“
“Kors, nej, kära barn, doktorn sa’ ju, att det är bra
för henne att
iå sofva.“

“Men jag tycker, att hon ser så blek ut.“

“Det gör man alltid när man ä’ så sjuk som hon,
kära barn.“

“Gud låte inte mamma dö, för då vet jag inte hvad
jag skall ta’ mig till!“ utbrast den
lilla med plötsligt
utbrytande tårar.

“Kors, kära barnet, så hon säger! Lif och död stå i
Guds hand, och han vet nog hvad som är bäst för oss
alla, och nog skulle väl lilla Maria unna sin stackars
mamma att få frid och ro efter allt hvad hon gått igenom;
skulle inte Maria det?“

“Jo, ack jo!“ snyftade flickan, “men då blir jag så
ensam, så ensam, då har jag ingen menniska i verlden som
håller af mig!“

“Än besynnerlige herrn då, och jag, gamla stackare,“
sade gumman rörd, i det hon drog henne till sig och smekte
henne, “skulle inte Maria vilja vara qvar hos gumman, i
fåll något sådant skulle hända?“

“Jo, jo, det vill jag visst!“ svarade Maria och började
med barndomens vanliga lätta öfvergång från sorg till
glädje och tvärtom, att åter torka bort tårarne, “men då
vill jag inte säga moster mera, utan mormor, far jag det.
För då är det som jag skulle ha två mammor, en i
Mm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free