- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
308

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 7. - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som värd på stället, och ansåg sig dcrtör skyldig att. visa
sig artig; men Janne som just stod bakom, utbrast i
detsamma, i det ban varligt men bestämdt förde Kalle undan
åt sidan:

“Det der tycker jag du kan låta bli, Kalle.“

“HvarfÖr så det då?“ svarade denne näsvist, “hä’ du
förmyndare håt :enna?“

“Nej, men du kan låta bli’t i alla fall,“ sade Janne,
lugnt som förut, läst han kände att det kliade i fingrarne
på honom. “Du känner henne ju knappt, vet jag.“

“Ne-ej, men si jag vill lära känna’na! Hå si hen
melangtär . . . men hvar ’åken tog ‘o vägen?“

Kristine hade nämligen passat på att skynda sig undan
för att icke någon vidare tvist skulle uppstå, och det var
rätt väl, ty Janne kände en brinnande lust att taga
‘melang-tärn‘ och slå honom i väggen.

Och inom kort kommo nu allt ñera inbjudna från
hol-marne i trakten, och äfven från deu lilla staden en half
mil derifrån, och när klockan slog elfva på qvällen, så voro
omkring trettio personer samlade i en stuga, som beqvämt
ki nde rymma femton. Men det var detsamma, backen
utanför var så mycket större — och så börjades balen.

*



8.



Hvar och en, som någonsin sett ett dansgille på
landsbygden, vet troligen af erfarenhet, att det mest
karakteristiska hos ett sådant är det djupa och grundliga allvar,
med hvilket man griper sig an för att roa sig. Det är
dessutom med dansen hos våra landtbor som med
konversationen i våra så kallade finare kretsar: den hår svårt att
komma i gång. I allmänhet börjar ett dylikt gille på det
sättet att pojkarne församla sig i en klunga utanför stugan,
medan flickorna köra ihop sig som en fårskock inuti den.
Pojkarne börja nu utanför med att dra’ fingerkrok, brottas,
piska slant eller slå kronvägg, ungefar som en boxare
börjar med att mjuka upp armarne, eller en dansös sträcker
på benen. Det är en sort» förberedande gymnastik för det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:37 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/1/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free