Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 8. - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“En annan gång’ kan du hålla tand för tunga, och icke
ställa till prat om en hederlig iiicka, som du inte är värd
att lösa skobandet på, din ynkrygg.“
Och dermed knuffade han den blödande melangtäm in
i stugan, och gick efter Kristine, som förskräckt hade
skyndat förut.
“Vänta mig du!“ stönade Kalle, när han väl kommit
in igen och försökte stryka blodet af näsan, som nu var
lika sned som mössan förut hade varit; “vi träffas fäll.
Hå, ni kan vara lugna för hatt jag ’ar rätt, för si fiskarns
på handra sidan ’ar sagt det . . . hå di påstår till hå med
hatt ’on ’ar varit på närningsställe i stan, ni. Men ejsan,
gössar, mera punsch ska’ vi ’a! Hen ska’ hinte låta
förbluffa sig håf tocke der, när hen ’ar varit melangtär på
Lagålsgäle.“
Och punschen kom, och dragharmonikorna spelade, och
dansen började surra på nytt i stugan, och farten bief allt
vildare och vildare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>