Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon efter den betan och talte illa om Fiskar-Stina, så
var han säker på att
få svar på tal, så att det surrade
om öronen.
“Jag har aldrig sett maken te Stockholmspiga!“ menade
gubben! “ho’ ä’ ackurat som ho’ skulle vara född och
opp-född i skärgår’n, och så ä’ ho’ så odrägligt jemn och
förnöjsam, se’n! Har ho’ en brödbit i stugan, så ä’ ho’ glad
och säger: ‘Gu’ välsigna gudslånet‘, och har ho’ ingen, så
säger ho’ lika glad: ‘Det som inte ä’ i dag, så kommer
det fäll i morgon!‘ Hade jag lått tag i en sådan tös i mina
dar, så skulle fäll raggen gått här som en enstöring, och
inte jag!“
Och denna gubbens förtjusning hade det fattiga
fiskar-paret godt af. Sär frampå våren Stina skaffade sin Janne
en liten dotter, blåögd
ocli ljushårig som hon sjelf, så stodo
både farbror, hans bror ocli svägerska fadder åt den lilla,
och när det behöfdes låna litet mjöl eller några kakor bröd
under den onda dagen, så sade gubben ingenting om det,
ty
lian visste, att han fick igen det i
den goda.
Och här slutar historien om Fiskar-Stina.
När jag såg henne sist, hade åtskilliga år gått från
den midsommaraftonen, då hon första gången som hustru
beträdde den lilla skärgårdsöns jord. Gamla farmor låg
redan och sof den sista sömnen i
Värrndö kyrkogård,
sedan hon likväl forst fått den glädjen att vyssa två
barnbarn på sina trötta armar, som nog behöfde komma i ro.
Fiskar-Stinas friska och rosiga hy hade blifvit väderbiten
och den smidiga gestalten fylligare än förr; men ögat var
det samma och det log så godt mot Janne, som just kom
hem från staden, der han sålt några valar strömming.
Flickan började redan kunna hålla i nätnålen och pojken
var en liten ljushårig vildbasare, som sprang barfota på
backen och skrek för en katt, som om knifven suttit i honom;
stugan hade fått spåntak och förstuguqvist,
helgdagskamma-ren var uthyrd åt Stockholmsgäster och allt
tycktes vara
ett lefvande bevis på, att Guds välsignelse var med
Fiskar-Stina i hennes torftiga hem derute i skären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
