Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•‘Ja, hvad skulle det annars vara?“
“Kors, man vet ju hurudana unga flickor ä’! Kanske
någon liten förtret eller motgång eller något sådant. Vet
Emelie om det var stort sällskap med?“
“Nej, jag har
ieke frågat henne
ännn. Nu sofver hon
och i går afton var det omöjligt att tå ett ord af henne,
om man också hade velat betala det med guld.“
“Jag frågar så bara derför att jag i går afton hörde
af ett par unga officerare, att några af deras kamrater
hade
bjudit en köpmansfamilj i staden ut på segling, och
jag tänkte möjligtvis, att det var den familjen som Agnes
umgås i.“
“Ja, det är verkligen en köpmansfamilj; men jag
tycker att Agnes borde ’ha sagt mig ... Nå, jag får nog veta
det sedan. Hvad jag ville säga
er, är att min mor,
soiu
i dag är bättre och redigare än vanligt,
fick höra af mig
att ni var här, och hon vill så gerna träffa er.“
“Vill hon?“
“Ja, och fast det inte kan vara behagligt för er att
se och tala vid
en sängliggande sjukling, så ville jag ändå
bo er att titta in till henne.“
“Mycket
gerna! Men säg mig en sak: är hon
verkligen vurmig, eller är det bara
en vanlig sjukdom?“
“Nej gudnås, hon är tidtals nästan alldeles vansinnig.
Hon har blifvit det genom läseri. Ni påminner er säkert
den der pastorn, som för länge sedan, då ni var hos oss
i Stockholm, plägade besöka
min mor? Det är honom hon
har att tacka för denna olycka. Gud vet hvad
han hade
intalat min stackars mor, men när han sedan ett par år
efteråt fick
pastorat hit nedåt, så fortsatte han med sina
besök, och när han slutligen gifte sig med en rik flicka
här ifrån staden, som han också gjort till läserska, så blef
min mor alltmera dyster och grubblande, till dess det
slutligen bröt ut i full galenskap vid min morbrors död, och
när det blef konkurs efter honom. Jag hade då en
god plats hos mamsell Bratt, der jag hade blifvit första
lärarinna.“
“Och den platsen lemnade ni genast för att skynda
hit till er mor?“
“Ja, naturligtvis! Hon var ju sjuk och hjelplös, och
Agnes hade hvarken huld eller skydd.
Kunde jag väl
handla annorlunda ?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
