Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo, ack jo!“ sade den unga qvinnan, i det hennes
ögon fingo en fuktig glans af uppstigande tårar, “men kan
jag, vågar jag åtaga mig ett sådant ansvar? Jag har ju
ingen erfarenhet. .. jag är ju sjelf nästan ett barn.“
“Hm, ja, det är bra det! Det är just sådana som ska’
göra’t. Barn förstå sig bäst på barn, vet jag. Inte duger
det att sätta ett sådant litet fpostbitet träd in i en
trädskola, der det mästras af en butter trädgårdsmästare...
nej, det ska’ ha solsken och värme i ett qvinligt hem, och
kärlek och annan lek af en ung mor, då blir det växt och
knopp och blomma utaf. Hör på, min unga friherrinna,
vill ni se den lilla ?“
“Ja visst!“ ropade den unga enkan lifligt; “men på
hvad sätt? Hur skall det gå till?“
“Hm, det är väl ingen trollkonst. Jag går ut och
skaöar en vagn, och så gör lilla frun en promenad med
gamle doktorn, och pelsar väl på sig... det är temligen
ruskigt ute... och så ge vi oss af.“
“Då är det ju mycket vigare, att jag låter spänna för
min vagn,“ sade den unga frun, leende mot sin vilja åt
doktorns originella sätt att handhafva saken.
“Ja visst, det är bestämdt både vigare och beqvämare.
Hm, det bästa är godt nog.“
“Och hur långt skola vi fara?“
“Ah, inte långt alls — bara en half fjerdingsväg
utanför Norrtull. “
“Hvad säger doktorn? Utanför Norrtull?“
“Ja visst! Är det inte mycket bättre än att stanna
i en mörk gränd och leta upp sin skyddsling i ett
half-ramladt ruckel ?“
“Jo, det kan nog vara sannt, men...“
“Seså, min lilla fru, inga men. Ni ska’ få se, att ni
inte ångrar den promenaden.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
