- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
49

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan med grafkransarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Mannens dotter, ja! Det var en egendomlig
kombination/*

“Ja, men den lyckades! Grå vi framåt Frisens park?
Jag visste, att det skulle behöfvas en motvigt mot
kärringen och att den bästa motvigten der vid lag vore ett
barn, som den unga qvinnan kunde fästa sig vid med hela
styrkan af sitt efter kärlek törstande hjerta. Och du
måste medge, att det fans väl inte ett hyggligare sätt
för en gammal ungkarl att skaffa henne ett sådant väsen
bredvid sig, än att låta henne taga vård om mannens
öfvergifna barn.“

“Ja, det medger jag!“ svarade den andre skrattande,
i det han lade doktorns arm under sin, “och inte alla
gamla ungkarlar skulle ha’ handlat så oegennyttigt. Nå,
och det var derför som gumman fick gallfeber ?“

“Ja visst! Hon ville naturligtvis, att dottern skulle
bli grefvinna andra gången, och nu blef hon bara
professorska i stället. Det var ett skäl. Det andra skälet var
att excellensen, som, säga hvad man vill, ändå är en äkta
god aristokrat, tog sig för att betala nevöns skulder, så
att den unga enkan hade sitt fadersarf ograveradt, och
följaktligen inte behöfde bero af sin söta mamma. Det
tredje skälet, och det värsta kanske af alla, var just barnet,
som jag skaffade den unga frun.“

“Nånå, det var heller inte att undra på,“ skrattade
den andre.

“Nej, naturligtvis. Du kan väl tänka dig, att det

blef en massa mer och mindre giftigt prat om den saken,
och att gumman skrek på skandal, så att hon var hes som

en tornväktare. Och här vid lag betedde den unga frun

sig så modigt, att gumman blef ännu värre, och fick sig
på det sättet en den allra mest envisa gallfeber på halsen,
som jag nånsin hört talas om under min långa praktik.
Hon var alldeles gulgrön i ansigtet ett halft år, — sedan
kom jag då så långt med henne, att hon blef bara gul,
och den färgen lär hon nog komma att få behålla till
död-dagar.“

“Nå, har hon inte försonat sig med de unga efter

bröllopet ?“

“Hon har gjort några sötsura försök naturligtvis, men
det vill inte riktigt gå. Se, den der lilla Anna har fått i
sitt ljusa hufvud att inte tycka om gumman, och denna

8vart på hvitt. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free