- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
60

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Hvems fel är det? Jo, ert eget, tycker jag! Ni
har ju skämt bort honom, så det är rent af skam och synd
åt’et! Alla krypa ju för honom som osjäliga djur.“

“Åh, ursäkta..

“Som osjäliga djur! Jag tar inte tillbaka ett ord.
Det kan förstöra den bästa menniska i verlden, och han
är min själ ingen engel i sig sjelf.“

“Nej, det vet jag nog,“ jemrade sig fröken Berna,
“men hvad ska’ jag, fattiga menniska, göra? Jag har
aldrig försökt att omvända någon karl! Gud bevare mig!“
“Hm!“ mumlade kaptennen, i det han drog ett djupt
drag ur pipan, och såg mycket ironisk ut.

“Hvad säger kapten ?“ återtog Berna, i hög grad stött
öfver tonen i hans hm, “har jag... har jag? ...“

“Nånå, nånå, inte så hett! Hur var det med
förvaltaren, när han först kom hit? Jag undrar just, jag, om
ni inte hade god lust att omvända honom ?“

“Jag hyste välvilja för den unga menniska», det nekar
jag inte till; men när jag såg,t att han inte förtjenade det,
så...“

“Så tog ni er hand ifrån honom, ja. I alla fall så är
han en rasande dugtig karl.“

“Ja, men fasligt rå och ohyfsad! Han förstår sig inte
på en smula annat än landtbruk.“

“Det är för det som han är här, så det skadar ju inte.“
“Å ja, men man kan väl vara hygglig, fast man är
landtbrukare.“

“Medgifves, kära fröken! Men hvad som inte varit
förr, så kan det väl bli nu. För i dag så kommer det ju
ungdom i huset.“

“Ja, det är sant,“ utbrast Berna med en knyck på
nacken, i det hon for upp från stolen, som om hon skulle
råkat på en knappnål, eller något annat pikant instrument;
“Gud bevars, och kapten tänker väl också bli kavaljer på
. gamla dar.“

“Det kan väl hända!“ utbrast kaptenen, helt rättfram,
“och bara jag inte blir afundsjuk och bitter på gamla dagar,
så går det väl an.“

Och kaptenen lade minst dubbelt så stark tonvigt på
gamla, som fröken, hvilket hade till följd, att den senare
snurrade ut ur rummet och slog igen dörren efter sig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free