Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Seså, seså, kära bara, gråt inte nu, för sju tusan!
Tycker inte om några tårar, inte... kan väl vara bra
ändå.“
“Förlåt, bästa morbror!“ stammade den unga flickan,
i det hon sökte hejda sin rörelse, “det skall snart vara
förbi. Men tanken på min stackars mor...“
“Ja, kära du, syster min, stackare, hade inte för roligt,
hon... nånå, kunde ha lydt mig och tagit sig till vara för
den der göken, som. .. jaja, nu ska vi inte tala om den
snön, som föll i fjor, utan torka bort tårame nu och se
glad ut, så ska jag presentera en gammal grälsjuk kapten
för dig. Just en, som jag har fått för mina synders skull,
men som ändå tror att jag inte kan vara af med honom,
och det kan han ju gerna få tro, efter det roar honom.
Det är kapten Falk och det här är min systerdotter,
Valborg Roth.“
“Hjertligt välkommen, fröken Valborg!“ sade kaptenen
varmt, i det han räckte fram sin breda och ärliga hand
åt den unga flickan, som vänligt tryckte den i sina, “hoppas
vi ska slippa gräla så mycket nu, sedan ni kommit i huset,“
tilläde han med saktare röst, i det han såg trohjertadt in
i hennes ögon, “hvad som fattas här har alltid varit den
försonande kraften. “
“Seså, prata inte dumheter nu för flickan, din gamla
lufver. Nå, Berna, hur är det med middagen? Ska’ man
kanske vänta ännu längre på den?“
“Nej, söta du,“ svarade Berna darrande, “den är fardig,
när du behagar. Den har varit färdig länge se’n, fast vi
väntade på Kila Valborg här.“
“Vet väl det, och det får passera för i dag; men
sedan tål jag inte att man inte är punktlig, hör du det!
På klockslaget skall allting vara i mitt hus, och du
försöker inte med några nya anordningar, det råder jag
dig till.“
“Nej, visst inte,“ svarade Valborg lugnt, “men jag
kunde inte komma och sätta mig till bords i min resdrägt,
det hade varit både slarfvigt och oartigt. Jag är
dessutom från barndomen van vid ordning, och jag tycker om
ordning. “
“Fägnar mig! Hör du, bror kapten, du kan bjuda
Valborg och Berna armen, så går jag och tar reda på pojken
... det är kusin din, flicka.“
Svart på hvitt. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
