- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
67

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

du, för jag tycker jag är för gammal att krusa, eller hur,
lilla Valborg ?“

“Mycket, mycket gerna!u

“Skönt! Jo ser du, barn, det är med honom som med
en kollrig häst: märker han bara den minsta skymt af en
kapson, så blir han alldeles bindgalen, och skenar öfver
både rim och reson.“

“Fy, hvad tro farbror och tant om mig ?“ svarade
Valborg, i det ett halfb skalkaktigt löje lyste fram öfver
hennes ansigte och gjorde det så vackert, att fröken Berna
höll på att få nervskakning och gubben Falk blef alldeles
förtjust; “skulle jag väl kunna glömma hans stora godhet
emot mig, fattiga fader- och moderlösa? Nej, det är genom
kärlek jag vill söka att mildra hans stränghet, icke genom
andra medel. “

“Ja, ser du ut så der, kära barn, så lär han få svårt .
att reda sig med dig,“ menade kaptenen; “och jag skulle
inte högre önska, än att du kunde tämja björnen. Men
tyst, jag hör honom i förstun. Nu har väl Harald fått sig
sin dufhing.“

“Den fattiga gossen!“ bifogade Berna suckande.

I detsamma öppnades dörren och öfversten inträdde
med ett moln, ännu svartare än förut, på sin breda panna.
Allas blickar riktades åt dörren, för att se, om den näpste
och släpte syndaren skulle vara med — men öfversten
kom ensam.

Han satte sig tigande ned vid middagsbordet och satte
knifven i steken med samma min och åtbörd, som om han
skulle kört väijan i en anfallande fiende. En fullständig
förstämning var rådande, litet hvar ville tala, ville fråga
något; men ingen hade egentligen mod till att börja.

Bordeauxvinsbuteljen, så lugnt och likgiltigt som möjligt
frågade:

“Jaså, han kom inte ner till middagen?"

“Nej,“ röt öfversten med en arg blick, “han var
näsvis!"

“Men...“

“Hvad är det om? Kan jag få lof att äta min middag
utan att bli ytterligare retad ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free