Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ah!“ svarade förvaltaren i det han hoppade ned nr
trillan, och lade tömmame på Bläsens rygg; “j&g beklagar
bara, att jag är val dammig och ruskig för att låta
presentera mig för en ung dam, som kommer från Stockholm!“
"Herm kommer ju också ifrån Stockholm, så kan det
vara qvitt,“ skrattade kaptenen; “kom nu bara! Får
presentera fröken Valborg Roth, öfverstens systerdotter, herr
förvaltaren Hall!“
“Hjertligt välkommen till Sjönäs,44 sade Hall, icke utan
en viss förlägenhet, som klädde honom rätt bra; “och måtte
fröken komma att trifvas der länge!4
“Tack!“ svarade Valborg, i det^ hon enkelt och
okonst-ladt mötte den unge mannens beundbrande blick; “jag
hoppas det. Här har jag redan funnit en vän, som jag vet
att jag kan lita på.“ Och hon visade på kaptenen.
“Och här har du en till, Valborg lilla, och en och en
gör två, det vet du ju. Men hör nu, herr Hall, kan ni
skjutsa oss hem, annars är jag rädd att vi komma att
stanna litet för länge på vägen. Orkar Bläsen?“
“Ja bevars, det har ingen fara. Men det är bara skada
att trillan är så dammig och att jag har bara ett säte.“
“Gör ingenting!“ ropade kaptenen. “Valborg sitter
bredvid herrn, och jag hoppar upp på säckarne bakpå, så
sitter jag som en prins.“
“Nej, farbror lilla,“ menade Valborg med ett bryderi,
hvars orsak hon inte sjelf visste, “inte går det an?“
“Går det inte an? Tror du jag är så stelbent af mig,
för det jag har pension? Det ska’ jag visa dig, jag!“
Och med ett skutt var kaptenen uppe bakpå trillan, der
han med ett muntert och litet listigt skratt sträckte ut sig
på ett par säckar timotejfrö, som förvaltaren hade med sig
från staden.
“Ja, då ha’ vi väl inte stort annat att göra än att
lyda,“ sade Hall leende, i det han räckte Valborg handen
for att hjelpa henne upp i trillan. Hon stödde sig helt
lätt på den och satt inom kort på sin plats, der hon hade
mycket att bestyra med sin klädning, så att den inte skulle
falla utanför pa framhjulen; och inom ett ögonblick var
Hall uppe bredvid henne, der han sökte göra sig så liten
som möjligt för att icke genera sin granne.
Bläsen såg på hela det der arrangementet, och såg
icke särdeles belåten ut öfver tillökningen i lasset; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
