- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
82

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mot kaptenen, “måtte vi inte allt lor mycket få ångra
vår promenad!"

“Var lugn du, min flicka! Har jag trasslat till
härf-van, så far jag väl reda ut den också. Kan ni se, om
han ser arg ut? Jag ser ingenting, för solen ligger mig
i ögonen."

"Han ser mägta grym ut," rapporterade Hall, i det
han vek åt sidan för att icke köra öfver öfversten, som
fortfarande stod qvar midt på vägen.

"Jo jo, det här går honom väl ända ner i stortån!"

"Halt!" skrek i detsamma öfversten med dundrande
röst och gjorde en manöver med pipan, som kom Bläsen
att våldsamt kasta sig åt sidan, så att han höll på att
stjelpa hela trillan i diket.

Valborg skrek icke, hon blef bara litet mera blek och
fattade ofrivilligt tag uti förvaltarens arm, medan kaptenen
reste sig upp från timotejfrösäcken, och utropade:

"Hvad nu, tänker du ha oss i diket?"

“Jaså, du ät* verkligen med ändå? Hvad är det här
för ett förbannadt spektakel? Hvem sju tusan har gifvit
förvaltaren lof att vara ute och skjutsa er kring
lands-vägarne och hur kan Valborg understå sig att ..."

"Allt det der ska’ jag tala om för dig, bror öfverste,"
svarade kaptenen skrattande så godt han kunde, i det han
med ett raskt hopp stod nere på landsvägen bredvid
öfversten; “kör förut ni upp på gården, så larfva vi efter,"
ropade han åt förvaltaren, som icke lät säga sig det två
gånger, utan genast satte Bläsen i gång; “och så gör
Valborg i ordning brädspelsbordet tills vi komma upp."

Öfversten stod som en sannskyldig bild af den största
förbluffelse qvar midt på landsvägen. Han trodde hvarken
sina ögon eller öron. Först stirrade han både länge och
väl på kaptenen med vidöppna ögon, sedan tog han ett
par steg som om han ämnat sig efter de åkande, derpå
satte han pipan i munnen för att få den trösten att kunna
blåsa ut ett par väldiga tobaksmoln; men till råga på
förargelsen hade pipan slocknat. Sedan han mumlat en
dug-tig gammal lägered öfver den saken, lade han armarne i
kors öfver bröstet, spottade ett tag mellan tänderna långt
ut:.t vägen och vände sig sedan emot kaptenen.

"Hvem är det som är herre här på gården?" röt han
fräsande af ilska; “är det du eller jag?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free