Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nånå, du är då också så förbannadt het! Kirnde du
inte ha sagt mig det strax, så hade jag vetat hvad det
hade varit fråga om.“
“Jag undrar hur det skulle ha gått till ? Du kom som
en arg tjur; det var visst värdt att försöka säga
någonting åt en sådan! Hur tusan visste jag för resten, att
inte du ämnade sofva din vanliga tid.“
“Det var den slyngeln Lundins fel, han hade släppt
in en sakramenskad fluga, som väckte mig och höll på att
göra mig komplett galen, innan jag fick ut henne!“
“Var hon så envis på dig? Då var det väl en fäfluga,
kan jag tro.“
“Nej du, det var det inte. Det var en spy fluga, just
en sådan der brumbas som du sjelf! Nå, tag hit din hand
nu, och väsnas inte längre.“
“Jaså, han blåser till reträtt,“ tänkte kaptenen tor sig
sjelf; “nå då skall jag väl hjelpa litet, så kan. kanske
qvällen bli någorlunda dräglig! Se der har du den!“
utropade han högt, i det han gaf öfversten ett smällande
handslag; “och nu lofvar du migy att du inte säger något
åt flickungen.“
“Ja; jag ska’ försöka. Mensor du, jag ska’ säga dig
en sak: hon har något i sitt sätt som retar mig; något
tvärsäkert och lugnt som jag inte är van vid, och som
jag är rädd för, blir trots med tiden, om inte man knäcker
det vid roten med detsamma. Har du någon eld på dig?“
“Ja, mitt gamla fhöske har jag alltid i fickan! Se
der. Låt du bli att knäcka någonting vid roten, för du
vet inte hur djupt roten sitter! Försök och ta flickan med
godhet och mildhet, något annat duger inte!“
“Är du galen,“ började öfversten på nytt med höjd röst,
“ska jag krusa för en töcken der slyna, som inte är torr
bakom öronen? Det gör jag aldrig i evighet.“
“Nej, det tror jag nog, din gamla bit vargsnatur sitter
väl för mycket i dig, för att...“
“Falk, förarga mig inte på nytt! Du kan då inte
låta en menniska fa vara i fred så lång stund, som hon
behöfver för att snyta sig.“
“Ja, det ska du säga, du som...“
Och troligen hade grälet blossat upp på nytt, om icke
i detsamma en bullrande stämma höjt sig strax bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
