- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
131

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den starkaste

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en präktig menniska, ty lydnad är ju det första af all
uppfostran ... lar icke rekryten böija med att lära sig lyda?
— och öfvergaf icke den otacksamme pojken honom nu,
bara för att en liten flickslinka icke ville tycka om honom?
Och hon, systerdottern? Skulle han icke ha rättighet att
till gengäld för husrum, mat och dryck begära lydnad af
henne? Och förvaltaren, skulle han tåla, att den lymmeln
trotsade honom? Och så till råga på allt, denna sjukdom,
som’ förlamat hans arm och hindrade honom att slå ihjäl
hela verlden för att få någon att låta sin förargelse bryta
ut på! Öfversten ansåg sig, der han låg, för den mest

misshandlade hedersman, man kan tänka sig, tills han
utmattad af det myckna tänkandet och de många
förargelserna, föll i en tung slummer. När han vaknade ur den,
kände han något varmt på sin venstra hand, som hängde
utanför sängkanten. Bet var som om någon kysste den,
som om heta tårar runnit ner öfver den, men fastän han
var fullkomligt vaken, kunde han icke öppna sina ögon
eller röra en led. Det var som om lamheten sträckt sig
till hela hans kropp, och han tvangs således att höra en
brinnande bön, som af en upprörd qvinlig stämma
fram-hviskades vid hans bädd.

“Gud i himmelen!“ bad den smekande rösten, darrande
af sinnesrörelse; “sänk en stråle af den eviga kärleken i
detta förstelnade hjerta! Låt honom icke skiljas hädan i
hat och vrede! Tag gerna min lefhadslycka som offer;
men låt mig icke genom hela mitt lif bära med mig den
tryckande tanken, att det är min olydnad, som störtat min
mors broder i en hatfyld graf! Lär honom du, evige
fader, att starkare än all verldens magt är den sanna
kärleken, han som lider allt, som fördrager allt, som skänker
allt och fordrar intet !“

“Hon ber för mig!“ tänkte öfversten der han låg, och
mot sin vilja kände han, hur det blef varmt i hans hjerta;
“min systers barn ber för honom, som slog henne! Skulle
verkligen kärleken vara den starkaste ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free