- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
140

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igen dina gamla krafter, för nu ser du inte mycket
go-liker ut.“

“Ne-nej, en blir fåll inte mycket fet åf vatten och
bröd/4 sade den ljuslockige drängen, och sneglade på
Elin, som sade ingenting, utan sneglade rätt ner på sin
smörgås.

“Akta dig derför, du Magnus, “ svarade nämndeman,
i det han gaf den talande en förebrående blick; “du
har inte långt flugit än du, ungtupp, fast nog kan du gala
stort alltid. Kom nu, Petter, annars blir jag rasande
på dig.“

Petter kom då ändtligen med dröjande steg fram till
platsen der de suto, och i det han gick förbi Elin, som
satt en bit från fadern, vände hon sig hastigt bort och
låtsade leta efter någonting bakom sig. Petter märkte den
rörelsen, och det rann upp som ett mörkt moln öfver hans
ansigte, när han räckte sig fram och tog emot tumlaren af
nämndeman.

“Jag hade fall försvurit te’ smaka det der eländet
en gång till,“ sade han halfhögt, “men nu kan det just
göra detsamma, jag blir ändå aldrig annat än en
Lång-holmare, jag.“

“Jojo,“ mumlade nämndemansmor, i det hon
motvilligt räckte honom en rundlig smörgås, “den illa gör han
illa far.“

“Ja, I säger det, nämndemansmor,“ svarade Petter, i

det han såg bort till Elin, “det fins nog fler än jag som

får besanna det, innan di dör.“

Och dermed satte han tumlaren till munnen. Då
hade Elin åter vändt sig om, och hon såg på honom med
en lång, ångestfull blick, en blick som tycktes på en gång
både bedja och varna, men knappt hade Petter fått syn
på den blicken, förrän han vände bort hufvudet, satte
tumlaren till munnen och tömde dess innehåll till sista

droppen.

Elin qväfde en suck, och vände sig åter, helt lik-

giltigt som det tycktes, till en af de bakom sittande
flickorna, med hvilken hon började språka om dansen
som skulle bilda kronan på slåtterölet. Petter tog
smörgåsen af nämndemansmor, och gick tillbaka till sin förra plats.

“Såg du hur han drog honom i botten ?“ frågade
nämndemansmor, i det hon tittade hånfullt på sin man,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/2/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free