- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
150

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillbo-Petter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Na sänkte Petter hufvudet utan att svara. Han
kände djupt hur orättvis han varit mot den stackars
flickan, och hade de varit ensamma, nog hade han bra gerna
velat fatta hennes hand oeh be henne förlåta hans
bitterhet. Men det gick nu inte an, utan han fick nöja sig med
att helt sakta utbrista, i det han såg på henne med
fuktiga ögon:

“Gu’ signe dig, Elin, du ä’ alldeles för god för en
töcken usling som jag. Gör som du vill, resa vill jag, och
tacka Gud te, hur du än gör. På det här sättet skulle det
inte dröja ett halft år förrän jag vore tillbaka der jag var !
Men fader nämndeman säger nog nej, och jag får väl gå
här som förut.“

“Låt det bli min sak,“ svarade Elin och såg på honom
med glad blids:. Och som nu Tok-Stina hade slutat
operationen med lycklig utgång, så aflägsnade Elin sig från
Lillbo-Petter och tog in sin plats ibland de andra.

4.

Det brott för hvilket Lillbo-Petter fått plikta med sju
års straffarbete, var ett dråp begånget i hastigt mod, och
i mångas ögon ursäktligt nog. Det var icke desto mindre
ett brott, och han hade också pliktat derför med sju af
sina bästa och kraftigaste mannaår; och hvad värre var,
han hade satt in mycket af kraften i sin vilja och
ärligheten i sin karaktär på den försoning, som det förolämpade
samhället kräfde. Det vill mycken själsfasthet till, och
mycken förtröstan på ett bättre, för att icke under en
sådan tid och i ett sådant sällkap insupa åsigter och vanor
som följa en hela lifvet igenom, och göra all redlig
sträf-van omöjlig. Men det fans en känsla i Lillbo-Petters själ,
som på samma gång den i fängelset utgjorde hans högsta
qval, också var hans största lycksalighet, och det var kär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free