Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
half tallrik af blått ostindiskt porslin, en af den der gamla
sortens tallrikar, fulla af vidunderliga blommor, klumpiga
djur och i luften vandrande kineser med prickar till ögon,
och långspetsiga ökor, som stå ut åt ömse sidor som på en
premiérdansör, när han gör sig i ordning till en så kallad
’tour de force’. En sådan der hederlig gammal tallrik,
hvars målare visar sig ha egt lika god tillgång på fantasi,
som brist på kunskaper i perspektivläran, i det att allting
står öfver hvartannat.
“Hvad i all verlden ser gumman på den trasiga
tallriken ?" frågade jag mig sjelf, i det jag såg den gamla
böja sig ned och taga upp den smutsiga öfverlefvan af
den för detta medlemmen utaf en stolt ostindisk
porslins-servis. “Samlar hon gammalt porslinsskräp och säljer,
kanhända, eller är det något annat skäl, som gör att hon
stannat framför den, och att hon tar upp den?"
Efter en liten stund såg jag tydligt att det var något
annat, ty när den gamla reste sig upp med den
sönderslagna tallriken i sin hand, så rann en stor tår ned utåt
hvardera kinden, och utan att det minsta gifva akt på mig
som nu stod alldeles invid henne, hörde jag den gamla
säga med af rörelse darrande stämma:
“Herre min Gud och skapare! Det är så sant Linas
tallrik, som jag står här och är en syndig menniska! Det
är Linas tallrik! Jag känner igen kinesen som står på
ett ben, och den der fogeln som lilla Ludde påstod vara
en ko! Ja, jag känner igen den! Hur i Herrans namn
har den kommit hit?"
Och den gamlas två stora tårar föllo ned på den
smutsiga porslinsbiten, och de tvättade den ren på just
den fläcken der kinesen stod på ett ben. Men i detsamma
hade ljudet af den gamlas röst också kommit mitt minne
att vakna, och med en rörelse af öfverraskning utropade
jag helt hastigt och oförsigtigt:
“Nej så minsann är det inte fru Rull!“
"Herre min skapare," ropade gumman förskräckt, ty
hon hade inte märkt min närvaro, "så herrn kan skrämma
slag på en fattig menniska! Ja, visst är det jag! Hur
står det till med Lasse?"
"Jo, jag tackar bra; men hur mår frun sjelf?"
"Åhjo, Gud vare lof, det rasslar af, fast jag ä’ mina
modiga åttiofyra," svarade gumman, i det hon med förlägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
