Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att inte sterbhuset skulle få några utgifter lor den saken,
och när det var gjordt, så besörjde hon begrafmngen också.
När sedan rederiet, som den aflidne seglat för, ville göra
upp med gumman, och hon fick höra att det fans en fattig
bror med många barn, som skulle ärfva det lilla som fans,
så ville hon inte mottaga någonting hvarken för hyran
eller begrafningen, och när hon slutligen af redaren nästan
tvangs dertill, så begärde hon för alltsammans hela tio
riksdaler, och sade sedan många gånger att värre
syndpenningar hade hon aldrig tagit emot, och hon hade bara
gjort det för att grosshandlarn var så envis, att han inte
släppte henne med mindre.
Sådan var gumman Rull, hvars bekantskap jag gjorde
några år förut, då jag hade fått en doggvalp till present
och inte visste hvar jag skulle lemna den för att den skulle
få sin första uppfostran och lära sig snygghet och goda
seder. Någon visade mig då till henne, och jag glömmer
aldrig den första anblicken af den hederliga gamla. Det
var en vacker eftermiddag på hösten, som jag letade upp
hennes lilla gård uppe ibland bergen i Djurgårdsstaden.
Sedan jag krånglat mig utför en stenig gränd, inträdde jag
genom en lutande port och gick en lång gång fram mellan
ett par gamla träruckel, till en liten gårdsplan med en stor
berghäll i midten och litet magert gräs rundtomkring stenen.
Midtför mig såg jag en liten låg stuga med fönsterna nere
vid marken, och en dörr; genom hvilken inte ens den lilla
gumman kunde träda in utan att böja på hufvudet.
Nedanför såg jag taken af varfvets bygnader och bortom dem,
i det klaraste solljus, den fartygskransade strömmen och
Kastellholmen med sin mastkran och sitt kastell, samt i
blånande! förtoning söder och staden. På tröskeln till den
öppna dörren satt den vackra gumman, med sin gullockiga
fosterson i knät, och framför henne lekte- en stor, hvit och
svartfläckig katta med sin lilla unge i solskenet. Det var
en tafla så full af frid och hemtrefnad att jag blef varm
om hjertat vid att se den, och jag stod der en god stund
och bara såg och teg, innan jag kunde framföra mitt ärende.
När hon hört det, bad hon mig stiga in, och vi blefvo snart
ense om saken.
“Jag har uppfostrat så många hundar i mina daiy‘
sade gumman fryntligt, “så nog kan jag göra herrn den
lilla tjensten. Men det är ett fasligt besvär med dem, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
