Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så är det rätt åt herrn; en annan gång låter han bli att
vara nyfiken. “
“Nå det kan då frun ha rätt i. Fortsätt nu derför,
så skall jag inte säga ett ord mera.“
“Ja, håll ord med det också! Ser herrn, nu var det
så, att från den dagen var det som om en ond ande
kommit emellan mig och Lina, och mellan henne och Jörgen
med. Hur tokig jag än var, så dröjde det ändå inte länge
förrän jag tydligt såg att Jörgen var kär i henne upp
öfver öronen, och hur svårt det än föreföll att se det, så
önskade jag i alla fall att, om så skulle vara att jag inte
kunde bli någonting för honom, han åtminstone hade träffat
på en bättre flicka än Lina. För det är sant, att i det
hela var det visst inte något ondt i henne; men si, hon
kunde inte låta bli att göra sig till för alla karlar som
kommo i hennes närhet. Ja, Gud förlåte mig, om det så
bara var en gatsopare som mötte henne, så kunde hon
inte låta bli att nypa på mun åt honom, och ju fler hon
hade, som fjäsade för henne, desto roligare tyckte hon att
det var.
Det var mer än en gång som jag och min mor varnade
henne för det der flamset, och sade henne att det skulle
föra olycka med sig; men då skrattade hon alltid och sade
med en liten knyck på nacken:
“Pyh, det är inte farligt! Jag vet nog hur långt
jag går."
Jörgen, som förut varit en ordentlig och arbetsam
gosse, blef efter den Skeppsholmsbalen alldeles som han
varit förbytt. Sällan kom han in till oss; men desto oftare
hade han möten med Lina ute på gården om qvällama,
och jag mins mången qväll då jag låg med pannan tryckt
mot den frusna fönsterrutan i koket, för att spionera på
dem. Jag tänker jag hade väl frusit fast der, om jag inte
gråtit så många heta tårar, så att de tinat upp isen
omkring min näsa! Och när han ibland var ute och rumlade,
ty han gjorde det numera ofta nog, och Lina visste att han
inte skulle komma så tidigt hem, så såg jag att den unga
kanonieren, som följde oss hem från balen, slog sina lofvar
utanför fönsterna.
En qväll — det var en söndagsafton så der vid
åttatiden — min mor var just borta hos en af sina gamla
bekanta, en sjuttiårig gumma, som hade en nittiårig mor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
