- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
213

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tallriken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lifvet. Det var for resten ett par lustiga gummor nog,
ska’ herrn tro, för den gamla modern behandlade sin sjutti
åriga dotter alldeles som hon skulle varit barn, och kallade
henne alltid “flickan44 när hon talade om henne, Och
dottern lade aldrig två strån i kors, utan att fråga modem
till råds, för det var hon nu van vid från baradomen, —
och det var samma gumma, som med sina nittio år på
nacken gick ut en första Maj, för att se Karl Johan rida
öfver slätten. Men som gumman såg illa, så gick hon ner
i stora diket, som går midt öfver slätten och ut i sjön vid
bron till Beckholmen, och der gick hon fram och tillbaka
i det torra diket en god timme, och var mycket förargad
öfver att hon inte fått se ståten, till dess dottern, som
gick och letade efter henne, ändtligen fick tag i henne
bakom stora eken midt för Vauxhallen, som det hette den
tiden, och ledde henne hem, och inte på något sätt fick
gumman att medge att hon hade stått i diket. Det var
just hos samma gummor som min mor var, och Lina hade
bedt mig följa med sig ut, men jag stannade hemma, och
satt nu vid fönstret och tittade ut,,för det var ett
månsken så klart så att det var som på den ljusaste dag.

Bäst som jag då sitter och tittar ut, så får jag se
skuggorna af två personer, som stodo bakom knuten till
andra bygningen, och jag kunde tydligt se att det var en
karl och en qvinna och att den ena höll den andra om
lifvet. De rörde sig hit och dit, och karlskuggan for och
fäktade med den lediga armen, som om han skulle ha
sagt någonting riktigt vigtigt och bedyrat någonting, och
bäst som* de t var så såg jag tydligt hur de båda
skuggornas ansigten närmade sig till hvarandra, och hur de båda
hufvudena i ett ögonblick sammansmälte till ett enda.
Men det var också bara ett ögonblick, ty i det nästa
syntes en tredje skugga, längre än de andra, sträcka
sig öfver dem med lyftad hand, och jag hörde ett hastigt
skrik och brådskande steg, som aflägsnade sig på den
knarrande snön. Jag var ett ögonblick som stel af
förskräckelse, men sansade mig så hastigt jag kunde och
rusade till dörren, som jag öppnade på vid gafvel, och stod
i samma ögonblick ansigte mot ansigte med Lina, som
andfådd och darrande i hela kroppen, sprang förbi mig in
i rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free