- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / II. /
301

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5.

En afton när gumman Granke yttrade sig ungefär på
det sättet, tog jag mig friheten att fråga:

“iså, men säg mig, hur var det när fru Granke var
ung?“

“Hå kors, det var mycket olika mot nu för tiden det,
utom i ett fall.“

“Hvilket då?“

“Jo just i det fallet som vi nyss talade om. ’En
ung mans väg till ena pigo’ var då ungefär den samma
som den är nu i dag, och troligen har den väl varit sig
lik i alla tider.“

“Kommer fru Granke ihåg hur frun blef bekant med
sin salig man?“

“Om jag kommer ihåg det? Herre min Gud, tror
herrn att en qvinna glömmer sådant, om hon också blef
aldrig så många hundra år? Den som tror det, den
känner oss illa. Vi kunna glömma mycket, vi också, liksom
karlarne; men aldrig glömma vi något som har
sammanhang med honom som vi fästat oss vid, sak samma om
han blifvit vår make eller inte. Jag mins nog när Granke
lefde, jag... när vi suto och talade om det förflutna,
de få stunder jag fick ha honom hemma! Hur jag mindes
hvarenda liten omständighet vid vårt första
sammanträffande, hvart ord som fäldes — och han satt och hörde på
han, och mindes ingenting! Men det är så med kaHarne,
de ha så mycket annat och vigtigare att tänka på, så man
far inte undra på det, och ingen förståndig hustru får
stöta sig på det; vi qvinnor, vi känna ingenting vigtigare
än vår kärlek, vi! Men nu pratar jag igen... hvad var
det som herm frågade mig om?“

“Jo, om fru Granke mindes hur frun blef bekant
med sin man?“

“Ja nog mins jag det, det är som det skulle varit i
går, fast det är öfver 50 år se’n, ja, det är det visst det!
Och nog kan jag tala om den historien, om ni har lust
att höra på den.., ja, gör er inte till, ni, mitt förlofvade
herrskap, och försök inte * att inbilla mig att ni hör på...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhsvv/2/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free