Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En präktig gumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det blef inga slagskuggor, sade han, och derför ingen effekt
i taflan. Hvad mig beträffar så hade jag nu bara ett
enda bekymmer, det att kunna öfverge min far på gamla
dagar; men fins det något tillfälle i lifvet då man utan
knot följer skriftens bad att öfvergifva fader och moder
och vara när sin make, så nog är det i de första,
molnfria solskensdagarne af en lycklig kärlek. Och min var
en sådan, och Gud ske tack och lof, den blef också alltid
en sådan. Både min Gusaf och jag hade i grunden ett
glaät lynne, och vi lade aldrig på sinnet de bekymmer
som äro stoftets arfvedel; tvärtom skulle kanske mången
mammons träl kunnat kalla oss lättsinniga och tanklösa;
men det voro vi likväl inte. Yi förtröstade på Gud utan
att vara skenheliga, och vi hade ju hvarandra. Sjelfva
min gamla sträfva fatter smittades af vår unga glädje, och
en vacker dag var det han sjelf som bragte på tapeten
talet om mitt bröllop, och att jag som nygift hustru skulle
följa min man på hans första resa till spanska sjön och
medelhafvet.
“Jag reder mig nog,“ menade gubben, “jag har ju
Trudchen, vet jag, som visserligen är dum som en stock,,
men det är jag nu van vid; för resten så har jagv klubben
och messingsslagaren, som jag nu blifvit vän med igen,,
så nog reder jag mig. För öfrigt så blir det för trångt
for er att bo här hos mig som gifta, och jag tänker
fastman din har väl ingenting emot att få rå om dig ensam
den första tiden. Och så slipper jag se och höra ert
kär-lekssnack, och det skall just bli en herrlig sak, skall
jag säga!’*
Min far försökte se mycket butter ut, när han sade
detta med sin vanliga kärfva ton; men det tycktes ibland
som det låg en dimma öfver hans ögon, och han hade
alltid mycket brådtom att vända sig bort, för att ingen skulle
märka den. Men som vi alla äro egoister, och de unga i
synnerhet, så gåfvo vi inte mycket akt på detta, hvarken
Gustaf eller jag, utan nöjde oss med att vi voro lyckliga»
Åtta dagar före midsommar stod vårt bröllop, och vi
vigdes i kyrkan, der jag hade blifvit döpt och gått och
läst. Det var en riktig högtidsdag, må ni tro, mitt unga
herrskap! Alla handelsfartygen nere i hamnen flaggade,
och min Gustafs brigg var den grannaste af dem
allesammans. Min far var vid ett riktigt strålande lynne; det -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
