Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan Laura Holter och Karin Andrén, och det fastän de
möttes med temligen starka fördomar emot hvarand^a.
Den unga och eleganta brukspatronessan hade
nem-ligen förestält sig att hon i den tarfliga revisorskan skulle
träffa på en af dessa stela och hvassnästa hvardagsfruar,
som endast kunna tänka på sina hushåll och tala om sina
pigor, uppstämma skriande jeremiader om de dyra tiderna
och anställa en kinkig examen i fråga om hnshållsgöromål
och matlagning, för att få tillfälle att briljera på den
yng-res och okunnigares bekostnad. Hon hade således så länge
hon kunnat stretat emot den beramade färden upp till söder,
och när hon slutligen måst beqväma sig dertill, hade hon
föresatt sig att vara så frånstötande och förnäm som
möjligt — ty att hon skulle komma att umgås med ?det der
folket’, det kunde aldrig komma i fråga.
Karin å sin sida förestälde sig att unga fru Holter
var en af dessa vandrande modejournaler, om hvilka mail
gerna kan säga, att de med den hjeltemodigaste
uppoffrings-kraft gå omkring och spela det afskräckande exemplet på
alla tidens galenskaper i utstyrsel och snitt, och att allt
hvad som gick utom den sista modfargen och turerna i en
kottiljon, vore för henne en fullkomlig t er ra incognita.
Hon föresatte sig derför visserligen att vara vänlig, ty
annat kunde hon icke; men också att fnte göra det
allra minsta steg för att inleda någon mera förtrolig be~
kantskap.
När de så möttes, och efter de första helsningarne
lemnades ensamma af männen, som gingo ut för att bese
utsigten, började de så småningom taga hvarandra i
ögon-sigte, och funno till sin förvåning att de började känna
den mest lifliga sympati för hvarandra. Laura fann att
Karins fina och bleka ansigte, med de djupa och vackra
blå ögonen, omkring hvilka lätta skuggor, påminnande om
öfverståndna sorger och lidanden, lagt sig, icke för att
fördunkla, utan tvärtom för att höja deras milda och själfulla
glans; — hon fann att detta ansigte hade ett så innerligt
uttryck af klart förstånd och varm hjertegodhet, att all
förnämhet på ett ögonblick blåste bort ifrån hennes eget
förtjusande lilla hufvud, och då denna bohagliga frånvaro
gjorde henne ännu vackrare, böljade Karin att å sin sida
med gladt välbehag och stigande intresse betrakta den
eleganta brukspatronessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
