Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Inte det allra minsta,“ försäkrade Karin gladt, “så
mycket mer som vi båda redan gjort undan den saken och
det utan både glas och ceremonier!“
“Har ni?“ utropade revisorn med glädjestålande
ansigte. “Ja, hvad sa’ jag, bror Svante! Fruntimmerna ä’
mycket mera praktiska än vi, och mycket mera måttliga
sedan!“
“Ja, och mycket mera söta och mycket mera rara,
och mycket mera — allt hvad du vill, kära Pelle!“ sade
brukspatronen bullrande; “men det hindrar inte att vi nu
dricka brorskål, du med min hustru och jag med din ...
och så stanna vi qvar hos er till qvällen och prata och
och ha trefligt... för det ska’ jag säga er utan att smickra
er det ringaste, att jag trifs här alldeles förbaskade bra ...
och hur är det med dig, min hjertunge lilla ?“
“Jag trifs här också alldeles förträffligt,“ svarado
Laura med ett vänligt leende mot sin man.
Efter åtskilligt smått krusande och litet sedvanligt
bryderi, blefvo duskålarne druckna, och på brukspatronens
bestämda yrkande beseglade med en vänlig kyss mellan
de olika kontrahenterna, vid hvilken annars rätt trefliga
ceremoni revisor Pelle Andrén såg ut som om det hade
gält att göra ett vådligt beslag på något farligt
smuggelgods, då brukspatron Svante Holter deremot helt djerft
tog två kyssar af den både förlägna och skrattande Karin,
under föregifvande att den ena var för deras egen
brorskål och den andra derför att hon blifvit du med hans hustru.
“Blir du afundsjuk, Pelle, så kan du göra sammaledes/4
ropade han skrattande åt sin vän revisorn, som, alldeles
för blygsam för att begagna sig af tillåtelsen, i stället
kysste den unga brukspatronessans hand, i det han
förklarade för henne: att ända sedan sin bröllopsdag hade
han inte haft en gladare stund än nu, då han fick visa
sin gamle ungdomsvän och hans unga fru sitt lilla hem
och sin “engel“ i hemmet, som han, med en varm blick
på Karin, så vackert uttryckte sig.
Laura följde med sin fuktiga blick den nyförvärfvade
väninnans tysta och behagliga rörelser, och den unga
qvinnan kände i detta ögonblick ett oemotståndligt behof af att
också en gång af sin make förtjena denna benämning, visste
hon blott huru hon skulle eröfra sig den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
