Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mjuka tjenare!“ svarade Nicke artigt, i det han
grinade af smärta, “hur står det till, mitt herrskap?*
“Jo förbaskadt bra!... Ska helsa från mågen min och
dotter min! De må som perla i gull! Di bo i Waxholm
öfver sommaren... Har just varit ute på kristning hos
dem... Men hör du, nu ska du slå dig ner, så vi få prata
litet."
“Det vore mycket roligt,“ svarade Nicke, stående som
på nålar; “men jag har sällskap der framme, och ...“
“Åh, de reda sig nog utan dig en stund,“ menade
Starken, “slå dig ner nu bara.“
Och dermed tog han helt vårdslöst Nicke i armen
och drog honom ner bredvid sig på bänken, och till
yttermera visso höll han honom qvar med ena handen, medan
han dunkade honom i ryggen med den andra.
Nicke var så ursinnig, så att han kunnat mörda slag*
t aren, om denne icke varit så stark, och Nicke ej i grund
och botten så from som han var. Han såg oupphörligt
bort åt aktern, der konversationen tycktes bli alt lifligare,
ju längre det drog ut på tiden, och ju mera skymningen
föll på. Ändtligen, efter en god halftimme, slapp Nicke
lös, sedan han fått höra den mest utförliga beskrifning om
de ungas lycka, och huru präktig karl mågen blifvit, och
hvad barnen voro söta, och unga frun vacker — alt saker
som skuro Nicke i hjertat, dels derför att de sades med
vissa knipsluga blinkningar och misstänkta miner, som sade
Nicke att Starken hade reda på att Nicke sjelf varit kär
uti hans dotter.
Ändtligen kom Nicke fram till Figge och den unga
flickan, som tycktes vara de bästa vänner i verlden. Man
hade nu hunnit till midt för Skurö-sundet, och just som
Nicke kom fram, sade den unga flickan skrattande, i det
hon tittade in i sundet, som nu låg försänkt i djup skugga
från de omgifvande bergen:
“Det går ändå bra underligt till här i verlden. Hade
jag nu inte i morse kommit så sent, så hade jag inte fått
se Waxholm och Fredriksborg, och inte heller fått göra
en bekantskap som förskaffat mig en så angenäm dag.“
“Hör du, Nicke,“ sade Figge skrattande, “bocka dig!
Men hvar har du hållit hus så länge ?“
“Jag träffade några bekanta,“ svarade Nicke och
försökte att se ogenerad ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
