Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trefvande på porten, ett par mumlade svordomar;
ändt-ligen en dånande spark så att porten gnällande sprang upp
på sina rostiga gångjern — och nu hördes stegen
gnis-lande och stapplande ute på gården.
Nu tog Lina ljuset och gick ut genom köket i
farstun. för att han inte skulle slå emot i mörkret och väcka
den sofvande gumman eller barnen; men när hon kom ut
i farstun, hade hon så när släppt ljuset i förskräckelsen öfver
den hemkommande druckne mannens utseende. Han var
alldeles likblek under sotet som betäckte stora stycken af
hans ansigte, ögonen voro stirrande och halfsläckta, och
blodet sipprade ur en stor skråma i pannan, den han hade
tatt vid stöten mot en vägg nere på gatan, der han tagit
en häftigare öfverhalning under hemgåendet.
“Jesus i himmelen, Johan, hur ser du ut,“ utropade
ångestfullt den förskräckta hustrun, i det hon for tillbaka
vid hans åsyn, “och hvar har du varit. “
“Det angår dig inte,“ stammade Johan, “jag ska’ visa
dig att jag går hvart jag vill, och att jag inte står under
toffeln, som di påstår der borta på pråmen!“
“Tyst för all del, kära Johan! Du väcker gumman
och barnen!“ hviskade Lina, i det hon tog honom under
armen och ville leda honom m, “kom in nu så att jag
tår tvätta bloden af dig, och så att du får komma i säng!“
“Tror du inte jag kan gå för mig sjelf! Tror du inte
att jag vet hvad jag gör! Du kanske vill påstå att jag
är full? Men jag ska’ lära dig, jag,“ och dermed tänkte
han skuffa undan henne, men med den drucknes vanliga
oförmåga att kunna beräkna afstånden, slog han med
armen åt sidan i stället och som han inte träffade på något
motstånd så hade han slagit sig på hufvudet i golfvet, om
inte Lina fått tag i honom och hållit honom uppe.
“Kom in nu, käre Johan!“ bad hon så bevekande hon
kunde, “väck inte gumman, så att hon får se dig så här
dan! Kom ihog att hon är gammal och sjuklig, och att
du kan skrämma slag på henne, om du håller väsen härute!“
Och om det nu var för att en redig tanke
händelsevis uppsteg i hans omtöcknade hjerna, eller om han var
för slapp att göra motstånd — nog af, hon fick honom med
sig genom köket och in i deras lilla tarfliga kammare, der
barnen lågo i sin sötaste sömn, och der han, väl
inkommen, föll ner som ett djur på den första stol han kom åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
