Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Takalisto.
Juhani Aho har i »Lastuja» en berättelse, Takalisto.
Den börjar och slutar sålunda:
»Minä rakastan sinua, minä ihailen sinua ja minä
ikävöin sinua, taloni takalisto, ja sinä olet minusta ihanin seutu
maailmassa . . .»
»Jos joskus jäisin pois eikä kuuluisi minua tulevaksi,
sieltä minut löydätte, jos hakea tahtonette, taloni takalistolta.
Sitä yksin olen elämässäni oikein rakastanut, rakastanut niin,
ett’en sen vastarakkautta kaivannut. Siellä sen helmassa
olen kaiket aikani onnellisimmin elänyt ja sen helmassa
soisin kuolevanikin kerran ...»
Det är skaldens entusiastiska beskrifning öfver skogen,
sådan den ter sig i människors närhet, en fristad för några
timmar, då han önskar ensamhet och ro från
människovimlet och hvila för sina tankar. Men huru månne det skulle
kännas för skalden att år efter är, kanske i tiotal, gå och
bära på sina egna och endast sina egna tankar, icke i en
sådan liten, utan i hela vårt gemensamma hems, i hela
landets »takalistoa. Jag är sjelf en »takalistomies» och jag
delar Ahos känslor då takaliston» räknar sin vidd i kvadratmil
utan nollor efter, men i annat fall blir den kuslig till annat
än tillfälliga ströftåg. Jag har flere år besökt dessa vårt
lands utskogar i norr och de män, som hafva sig deras vård
anförtrodd och jag kan försäkra, att det skall vara folk af
mer än vanlig motståndskraft för att i deras enslighet bibe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
