Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RO
hålla sinnet spänstigt, för att icke försoffas och söka
nervretning antingen i religion eller sprit, utan kunna hålla
modet uppe. Den mörka tiden, hösten och midvintern, rent af
ödelägger lefnadsmodet.
Det grundlägger häller icke några rosendrömmar för
vintern, då forstmannen sent på hösten, ofta tills snö
betäk-ker marken, med sina reglementerade två stämpelkarlar får
hälla på i ur och skur med stämpling af tio- eller
hundratusental stammar, äfven då regn eller snöslagg med storm
piska hans kläder genomblöta, tills de som en våt kompress
omgifva hans kropp. Vattnet från kläderna nedrinner och
fyller stöfvelskaften, och från den genomblötta hatten porla
små bäckar ned långs ryggraden. Sådan kommer ban till
sitt nattläger, som, långt från människoboningar, utgöres i
bästa fall af en bristfällig ängskåta, ofta af ett för tillfället
gjordt granristak, under hvilket ban under någon timme får
torka sig vid »nuotion», ty efter denna tid börjar taket
vanligen läka. Just när han börjar försona sig med världen
faller droppen honom rakt i ansiktet. Han ser upp och den
synen är icke tröstande. 1 ändan af hvarje kvist uti hans
provisionella tak sitter en klart skinande vattendroppe, den
blir alt större och rundare tills den stor och tung faller ned
och snart efterföljes af andra, som också nedfalla med
takt-fasta, nervretande bestämda mellanrum. Då är det förbi
med sömn och ro den natten. Någongång ger vår Herre ju
också solsken, och då känner vår man sig så väl till mods, att
han helt och hållet öfverser om hans i ödemarken dyrbara,
gräddlösa, med råga på tefatet serverade morgonkaffe utan
bricka öfverräckes af en valkad, sotig och kådig
skogvaktar-näfve, med tummen i blöt. Detta är små hvardagsbilder,
som vi alla i norden varit med om.
Så far vår nordiska forstmän hem vid den årstid
nöjenas tid för storstädernas invånare begynner, men hans
sällskapsnöje är umgänget med sig själf och grannarna,
länsmannen och prosten. De kunna alla tre hvarandra
utan-och innantill, och vid detta umgänge framkomma icke alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
