- Project Runeberg -  Finska Forstföreningens Meddelanden / Sjuttonde Bandet /
61

(1879-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

endast de angenäma sällskapssidorna, utan äfven det
småaktiga i grannarnas karaktär, kanske någongång äfven det
lumpna. Nansens män fattade under tre års enslighet nästan
hal till hvarandra och del var dock — endast tre år.

Som uttryck för denna öfverväldigande ensamhetskänsla
kan tjäna en nord finsk forstmästares yttrande till mig. Skulle
jag en enda liten slund få se vimlet på norra Esplanadgalan
i H:fors, skulle det för mig vara det mest efterlängtade
skådespel, och jag skulle gärna därför betala dubbelt
länstolspris.»

Ett afbrott i det dystra vinterlifvet i norra Finland är
tjänsteresorna, men äfven de kunna ofta vara farliga nog.
Sålunda skref för något ar sedan en forstmän till mig.

»Jag var nära att drabbas af samma öde som aflidne
W. på min sista resa till N. E. skogstrakterna. En hämsk
orkanlik snöstorm utbröt under resan, sä man icke kunde
urskilja renen framför pulken. Jag körde vilse flere
timmar och skildes från min lappska följeslagare. Högra
handens fingrar höllo på att förfrysa, men genom at| bela liden
slå handen i pulkkanten och gnida fingrarna med snö, kunde
jag bibehålla känseln i dem, men ömma äro de ännu. Nog
var det ett förfärligt väder; ställvis blefvo drifvorna fyra
meter höga, man blef formligen både nedisad och insnöad,
och skulle jag icke haft tvänne så goda renar, så Gud vel
huru det hade gått. Jag kom dock slutligen lyckligt till R.
pä eftermiddagen, och lappen antände dit också tre timmar
efteråt.»

Utan skogs- och tjänsteintresset skulle ingen intelligent
forstmän från Sydfinland, därifrån de flesta forstmän äro
hemma, kunna i åratal hålla ut i nordligaste Finland, och ju
större intelligensen är. dess mera tryckande blir afskildhelen.
Jag har hört en ung forstmän på fullt allvar framhå la, att
i forstslatens eget intresse ingen borde få mer än tre är i
en fortsättning tjäna i Lappmarken och jag måste gifva
honom rätt, ty så tärande är tjänstgöringen och ensamheten
där både till kropp och själ. När forstmannen slutligen slip-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:39:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiforst/17/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free