- Project Runeberg -  Finska Forstföreningens Meddelanden / XXIII bandet. Häfte 1-4/XXIII nide. Vihko 1-4 /
63

(1879-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

63

hästens ansträngningar, och de blefvo allt svårare ju mera
den närmade sig stranden. Slutligen klarnade det för mig
att det måste vara Forssman som nu först anländer och
sprang emot honom så långt jag slapp i drifvan. Han hade
dröjt emellan Sodankylä och Kemijärvi, en sträcka af 10
rnil, i 5 hela dygn och måste ofta hvila och beta öfver
nätterna i drifvorna. Vid ett rykande glas toddy beskref ban
hela denna resas vedermödor.

Uno Forssman hade mycket lätt att skrifva och var
särdeles expedit. Det gick som en dans, som man säger.
Han använde högsl sällan renskrifvare, vanligen endast då del
under hans langa lappska resor hade hopat sig för mycket
kansliarbeten. Han hörde till dem som alltid hade Lid, hann
med allt och aldrig tycktes ha’ brådt om, men det oaktadt
försummade ingenting. Det undrade mången ofta öfver och
det väckte förvåning. Men saken förhöll sig så, att då andra
efter en glad afton stego upp vid kl. 8 tiden för att helsa
pa vännen Unonius, såsom han ock kallades, salt Unonius
trygg vid sitt skrifbord och raspade ihop det ena brefvet
efter det andra och hade gjort det redan från 5 om
morgonen, ja t. o. m. från kl. 4. 2 à 3 timmars hvila var för
honom tillräcklig. Dä andra stego upp hade Forssman redan
uträttat mera än andra ens hade kunnat hinna med pä hela
den återstående dagen, ty sa lätt hade han för att skrifva.

Utan att egentligen vara en initiativens man, var han
en utmärkt tjensteman, expedit, botten ärlig, och genom sitt
utmärkta minne kände han sin sak i minsta detalj. Genom
sitt humana, men tillika fordrande sätt var han omtyckt och
omhuldad af sina underordnade, och troligen äfven af
öfverordnade att döma af de »kraschaner» han erhöll, dock ej
under de sista tiderna, hvilket ju bör räknas honom till
förtjenst.

Sådan var den genomhederliga vännen lino Forssman
som jag velat beskrifva sä naturtroget jag det kunnat. Glad-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiforst/23/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free