Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 90 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander I:s regeringstid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att handhafva Finlands »allmänna styrelse». Den 3 oktober 1809 utfärdades en nådig kungörelse
med underrättelse därom, att regeringskonseljen sammanträdt i Åbo stad och börjat sina göromål.

Efter Sprengtporten, som i juni 1809 entledigats, hade
furst Barclay de Tolly blifvit utnämnd till Finlands
generalguvernör. Han efterträddes dock redan följande år
af Fabian Steinheil (1762–1831), som kvarstod till år
1823 samt genom sin aktning för lagarna och sitt humana
väsende efterlemnat ett äradt minne.

Gustaf Mauritz Armfelt.

De finska ärendenas föredragning hos Kejsaren hade
till en början ombetrotts ryske statssekreteraren Speransky.
Ehuru denne häri biträddes af en finsk embetsman,
hofrättsassessorn friherre Robert Henrik Rehbinder, kunde
en dylik anordning blott vara af provisorisk natur, ty
Finlands grundlagar fordrade, att endast finske män skulle i
landets värf brukas. Med erkännande häraf hade ock
Alexander, i anledning af ett framkastadt förslag om de
finska ärendenas fördelning på resp. ryska ministrar, själf
uttryckligen förklarat att alla frågor rörande
storfurstendömet skulle från den finska styrelsens organer riktas
omedelbart till Kejsaren. År 1811 inrättades i S:t Petersburg
en af finske män sammansatt komité för finska ärendena
jämte ett statssekreterare-embete. Det tillhörde statssekreteraren att i öfvervaro af komiténs
ordförande föredraga ärendena hos Kejsaren, sedan de blifvit inom komitén till föredragning beredda.
Komiténs förste ordförande blef den namnkunnige friherre Gustaf Mauritz Armfelt (1757—1814),
konung Gustaf III:s rikt begåfvade gunstling, som efter denne konungs död haft att utstå många
ödets vexlingar och år 1810 återvändt till sitt finska fosterland. Han hade till en början slagit
sig ned på sitt fidekomiss Åminne i Halikko, men kallades av Kejsaren till S:t Petersburg,
där hans medverkan togs i anspråk redan för utarbetandet af förslaget till komiténs organisation.
Armfelt vann snart Alexanders förtroende och egnade sig med hängifvenhet åt Kejsarens tjenst,
främst så vidt angick Finland, men äfven i andra angelägenheter, för hvilka Kejsaren anlitade
hans råd och biträde. Till statssekreterare utnämndes Rehbinder (1777—1841), hvars framstående
egenskaper gjort sig gällande redan under hans anställning såsom biträde åt Speransky.

Åminne gård.

I 1809 års reglemente för
regeringskonseljen voro
generalguvernörens funktioner
endast i korthet angifna. Såväl
hans ställning såsom
regeringskonseljens ordförande, som ock
hans öfriga åligganden i
egenskap af den exekutiva
maktens chef, ordnades närmare
genom en instruktion af
februari 1812. Häri stadgades:
att generalguvernören skall
vårda sig därom, att
Kejsarens förordnanden noga
verkställas samt att landets
inbyggare »skyddas vid lagen, deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>