Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1820-talet öppnade sig för forskaren. Han studerade där fem år, ocli där utförde han sina första
uppseendeväckande arbeten om de lägre djurens och särskildt vissa intestinalmaskars byggnad och
utveckling (Mikrographische Beiträge zur Naturgeschichte der wirbellosen Thiere, Berlin 1832,
Du Diplozoon paradoxum, Paris 1833). Ar 1832 professor i zoologi och botanik vid
Riche-lieuska lyceum i Odessa och sedermera äfven direktor för botaniska trädgården därstädes, fortsatte
han sina mikroskopiska forskningar samt undersökte under talrika resor floran och faunan, särskildt
ryggradsdjuren, i södra Ryssland ända till Kaukasus. Ar 1849 blef han professor i zoologi och
botanik, efter professurens delning 1852 i zoologi ensamt, vid universitetet i Helsingfors, där han,
intresserad af de rika fynd af fossila ben han i södra Ryssland gjort, företrädesvis egnade dessa
samlingar sina undersökningar, publicerade under titeln Palaeontologie Siid-Russlands (1858-—60).
tian kallades 1860 till medlem af Académie des Sciences i Paris.
Samtidigt med von Nordmann verkade entomologen grefve C. G. Mannerheim (1797—1854),
livars systematiska bearbetning af flere grupper bland skalbaggarne ännu .är klassisk, något senare
F. W. Mäklin (1821 1883), äfven han en flitig entomolog, och under senare tid har O. M.
Reuter (f. 1850) dokumenterat sig såsom en af samtidens främste specialister i fråga om
liemi-pterernas ordning. Såsom deltagare i den svenska expeditionen till Spetsbergen år 1864 studerade
A. J. Malmgren (f. 1834) den arktiska faunan och floran och inlade stor förtjenst vid
bearbetningen af expeditionens skördar, särskildt hafsmaskarna och ryggradsdjuren. Redan tidigare nämndes
J. Sahlberg såsom en framstående kännare af den nordiska insektvärlden. Anda till Behrings
sund sträcker sig det område, hvars fauna han studerat.
Redan på 1840-talet infördes den jämförande anatomins studium i Finland, då nämligen
E. J. Bonsdorff (f. 1810) begynte utgifva sina sorgfälliga undersökningar rörande den anatomiska
byggnaden af åtskilliga ryggradsdjur, särskildt af deras nervsystem. För denna vetenskaps förkofran
vid högskolan arbetade han med outtröttlig flit, och han har lemnat ett det vackraste vittnesbörd
därom i det anatomiska museum han sammanbragt och hvilket ock bär hans namn. På den
jämförande anatomins område har äfven n. v. professorn i zoologi, friherre J. A. Palmen (f. 1845), arbetat
och genom noggranna undersökningar och skarpsinniga diskussioner utredt flere frågor angående
insektkroppens byggnad. Äfven på andra områden hafva inlägg af allmänt vetenskaplig betydelse
gjorts af denne forskare. Genom studier rörande ett antal arktiska fåglar visade han, att deras
flyttning sker längs vissa bestämda vägar, och gaf därigenom uppslaget till de internationela
observationer, som till utredning häraf pågå i Europa och i Nordamerika.
De inhemska naturforskarne vid seklets slut arbeta under andra, gynnsammare förhållanden, än
deras föregångare. De vetenskapliga hjälpmedlen i eget land hafva utvecklats. Museer af olika
slag, bibliotek, moderna laboratorier, en botanisk trädgård tjena undervisningen och det
vetenskapliga arbetet, och yngre forskare söka följa de äldres exempel.
Såsom produktiv lichenolog har E. Wainio (f. 1853) gjort sig känd. Bearbetningen af den
inhemska floran har fortsatts af A. Osv. Kihlman (f. 1858), som under talrika resor i höga
norden studerat vegetationens kamp mot det arktiska klimatet, och n. v. professorn i botanik,
Fredr. Elfving (f. 1854), har gjort inlägg i den växtfysiologiska forskningen.
Fredr. Elfving.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
