Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Biskop M. J. Alopæi underdåniga rapport af den 21 Mars/2 April 1812 till Hans Kejs Majestät angående visitationerna i Wiborgs län från den 30 Nov./12 Dec. 1811 till den 19 Febr./2 Mars 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligheten förbehållas endast Biskopar, Theologiæ Doctorer och
Professorer samt de Consistorialer som äro Prester. En
Prestman bör alldrig som förklädd kunna dölja någon mindre
anständig gerning. Han bör jämväl under resor vara känd till
sitt stånd, för att med sin presterliga tjenst gå den tillhanda,
som i nödfall kunde behöfva och begära hans undervisning,
goda råd, tröst och uppmuntran.]
Om Presterättigheterne har ock varit fråga. På några
få ställen har en och annan föregifvit, att Presterne fordrat
af dem mer än de bordt, och desse åter hafva nekat dertill
och åberopat sig utgifne författningar och resolutioner.
Dervid har jag ej kunnat annat tillgöra, än gifva begge parterne
tjenliga erinringar om sina skyldigheter å ömse sidor, jämte
anvisning för den som med skäl trodde sig vara förorättad,
hvarest och i hvilken ordning han borde söka rättelse. Men
i flere församlingar har blifvit klagadt öfver ojämn delning
i presternes aflöning, så vida mindre hemman skola der
betala lika mycket med de större, utan att likväl Presterskapet
blifvit beskyldt att hafva fordrat eller tagit mer än efter
gammal vanlighet, såsom det ock blifvit medgifvit på många ställen,
att Presterskapet varit eftergifne i utfordrande af sina
rättigheter och skonsamme mot de fattige. För att styrka sin rätt
att blifva aflönte eftersom af ålder vanligt varit, har
Presterskapet åberopat sig dels Höga Dirigerande Senatens beslut
af den 25 September 1769, som förordnar angående Domares
och Presters Spanmåls-rättighet i Wiborgska Gouvernamentet,
att den skulle betalas efter gammal vanlighet, dels ock ett af
Kejserl. Riks Justitiæ Collegium under den 12 Sept. 1773
stadfäst Lagmans-Rättens utslag i Kexholms province af den 18
Febr. samma år, som angående Presterättigheterne stadfäster
gammal vanlighet tills annan författning kan blifva gjord.
Ehuru en aldeles noga jämnkning efter hemmanens
storlek eller betalarenas förmögenhet icke torde kunna ske, såsom
ock betalningssättet af Presterättigheter nästan i alla
församlingar äfven i det öfriga Finland är mycket olika, så torde
dock på sina ställen, såsom till exempel i Ruokolax, der begge
Capellanerne, så väl den vid Moderkyrkan som vid Capellet,
bära opp sina rättigheter öfver hela Församlingen, någon
närmare öfverenskommelse emellan Lärarne och åhörarne böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
