Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de saken djupare, kan man lätt föreställa sig.
”Hufvud-styckct i saken” säger Gustaf Vasa sjelf i en
proklamation till folket af år 1527 — ”är den väldighet som
kyrkans formän påfven, biskopar och deras hop härtilldags
haft öfver lekmän, emot all redlighet och Guds lag, så
att de sig underkufvat ej allenast menige man utan
jem-väl herrar och furstar, kejsare, konungar och
ridderska-pet, samt försvagat dem så att de sedan icke haft makt
att beskärma land och rike.” Denna politiska synpunkt,
nemligen nödvändigheten för rikets välbefinnande att
kyrkogodsen och presternas inkomster reducerades, adelns
gods och kronans inkomster deremot förökades, förblef
alltid hufvudsakliga drift]ädern hos konung Gustaf I till
hans reformatoriska bemödanden; för rikets och
konungamaktens styrka ville han plundra kyrkorna och klostren,
rikta adeln och i främsta rummet sig sjelf, samt insåg
riktigt att troslärornas förändring dertill var nödvändig.
Kung Kristian 11 hadc insett detsamma, men ville bygga
reformationen på mer demokratisk grund och på engång
qväsa adeln och presterskapet, anställa en både andlig
och verldslig reduktion med despotismens tillhjelp. Utan
tvifvel voro båda nyttiga, men de kunde ej ske på en
gång, och i sådant fall var den förra nödigare, så mycket
mer som församlingen derigenom på köpet fick renare
begrepp i religionssaker, bibelordet och en nationell
litteratur. Men huru klokt och försigtigt än ärendet
behandlades kunde förändringen dock icke aflöpa utan
våldsamma skakningar, och Sverige led länge af temligen häftiga
religionskrig, vid hvilka allmogen gjorde konungen
sådana kapitulationsvilkor som t. ex. Dalkarlarnas år 1527:
”att alla som åto kött om fredagar eller lördagar måtte
brännas upp eller eljest afiifvas.” I Finland deremot gick
det mindre blodigt till, och man vet icke att något blod
här flutit enkom för protestantismens skull, åtminstone
icke vid dess första insteg; ehuru man deraf väl icke får
sluta att Finnarne voro bättre förberedda for
reformationen än Svenskarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
