Finska kriget 1808-1809 / 10 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland under sjuttonhundratalet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid krigsutbrottet 1808 stod man emellertid i begrepp att med omkring 2,000
nya rotar öka det indelta infanteriets styrka. Af dessa voro 753 i södra Österbotten
redan besatta med outbildade soldater, och förelåg afsikten att dela Österbottens
regemente i två regementen, Uleåborgs och Vasa.

Sida vid sida med de indelta trupperna stodo de värfvade, hvilka vid Karl XII:s
tillträde till regeringen i hela det svenska väldet uppgingo till ungefär samma
styrka som de indelta. Efter Karl XII:s död minskades de högst betydligt, men
ökades åter strax före krigen och under tiden mellan 1790 och 1806, så att de vid
1808 års ingång i Finland utgjordes af följande:[1]

Infanteri:
Änkedrottningens lifregemente .......	8	komp.	640	nummer.
Jägerhornska regementet .............	8	„	640	„
Savolaks jägarregemente .............	8	„	1,200	„
Karelska jägarkåren .................	4	„	600	„
Adlercreutzska regementet ...........	12	„	1,800	„
Nylands jägarbataljon (se ofvan) ...	2	„	200	„
Tillsammans	42	komp.	5,080	nummer.
Artilleri:
Finska artilleriregementet ..........	10	komp.	800	nummer.
Savolaksbrigadens artillerikompani ..	1	„	133	„
Tillsammans	11	komp.	933	nummer.

Af de värfvade trupperna utgjorde en del fästningsbesättning, hvaremot
manskapet vid återstoden var hemförlofvadt under tiden mellan vapenöfningarna.

För att vid krigstillfälle ytterligare uppbringa härens styrka uppsattes 1741
för första gången vargering. Visserligen hade redan Karl XII tillåtit rust- och
rotehållarna att antaga och i rullorna införa en reserv- eller s. k. vargeringskarl för
hvarje rusthåll eller rote, hvilken vore afsedd att vid den ordinarie soldatens afgång
inträda i hans ställe, men det var först nyssnämnda år, som en verklig fördubbling
af trupperna afsågs. Ehuru påbudet om vargerings uppsättande än såsom en frivillig
åtgärd, än såsom tvång flera gånger förnyades, sist år 1790, då den borde uppsättas
till de ordinarie truppernas halfva styrka, kom åtgärden endast i ringa mån till
utförande i själfva Sverige. I Finland åter nådde vargeringsinrättningen vida större
fasthet. Efter flera gifna och återtagna bestämmelser stadgades 1776, att två rotar
eller rusthåll skulle förena sig om en vargeringskarl, hvilken antogs enligt samma
grunder som ordinarie manskap, erhöll lega och andra förmåner samt inkallades till
öfningar. Vargeringen försågs med äldre gevär och remtyg, och för dess skull

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>