Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigets orsaker och utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfallande till förevändning, kan det å andra sidan ej utan den största fara försummas
att i all tysthet förbereda alla upptänkliga medel till motstånd.»
Under sådana omständigheter, då det gällde uppbjudandet af all diplomatisk
konst för att undvika ett fredsbrott, fick Gustaf IV Adolf det olyckliga infallet att
till kejsar Alexander återsända S:t Andreasorden, sedan han erfarit, att »Napoleon
Bonaparte» erhållit samma ordenstecken.[1] Uppdraget att återlämna ordenstecknet,
hvilket Stedingk mottog strax före afsändandet af nyss nämnda depesch, bragte
honom till fullständig förtviflan, enär han däraf väntade de ödesdigraste följder.
Emellertid tog kejsar Alexander saken ganska lugnt, men nog bidrog den i alla fall
något till att förvärra ställningen.
Så fortgick depeschväxlingen en tid utan afgörande utgång. Ryska regeringen,
pådrifven af Napoleons sändebud, yrkade på Sveriges medverkan till Östersjöns
stängande för engelsmännen och till hämnande af den skymf, desse tillfogat
Danmark. Härpå svarades från svenska sidan, att en sådan åtgärd icke kunde vidtagas,
utan att krig med England däraf skulle blifva följden, och att ett dylikt krig skulle
medföra Sveriges ekonomiska undergång. I det stället framkastades tanken på
Östersjöns neutralitet och den engelska handelns dragande öfver Sverige, som då äfven
skulle vara neutralt, en plan, som man väl visste aldrig skulle gillas af Napoleon.
Konungen, som tydligt insåg den hotande faran, hade ingen tanke på att, om än
endast för tillfället och till dess bättre utsikter yppade sig, gifva vika för
nödvändighetens kraf, utan han öppnade i stället underhandlingar med England rörande
subsidier. Något utmanande steg tog han i alla händelser icke. I en not af den 11
januari 1808 sökte han återigen bevisa olämpligheten i ryska regeringens fordringar
och framställde i stället tanken om Östersjöns neutralisering i förhoppning, att
England vore villigt att ingå därpå.
Emellertid var kejsar Alexander fortfarande obenägen för krig, och då
Napoleons löften alltjämt voro sväfvande, kunde dennes minister icke förmå kejsaren till
något afgörande beslut. Då inträdde i januari ett nytt läge. Napoleons blickar hade
blifvit fjättrade vid Pyreneiska halfön, hvars troner han skulle omstörta, och han
började blifva missnöjd med förhållandena på Balkanhalfön. Han lät därför sitt nya
sändebud i S:t Petersburg, Caulaincourt, bestämdt utlofva den af Ryssland önskade
lönen och fordra förbundslöftets fullgörande. När under den på grund häraf växande
förtroligheten mellan kejsar Alexander och det franska sändebudet det nyss berörda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
