Finska kriget 1808-1809 / 97 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Tavastehus till Gamla Karleby. Ryssarna i södra Finland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

godt, att besättningens plikt och heder fordrade, att den försvarade sig till det yttersta,
samt att fästningen icke led någon brist.

Det dröjde icke längre än till den 8, förr än frestaren återkom och jämte sin
tolk med förbundna ögon infördes i fästningen, där han fick tala med kommendanten
själf. Utgången blef emellertid densamma som förut.

Nu vredgades den ryske befälhafvaren och lät fyra på Björnvikslandet i batteri
uppställda s. k. enhörningar (ett slags haubitser) kasta ett trettiotal kulor mot
fästningen. De gjorde visserligen ingen annan skada, än att några fönsterrutor
sönderslogos, och att en skorsten rasade ned, men i fästningen fann man »med bestörtning»,
att sidoriktningen var skarpt begränsad i de trånga skottgluggarna, så att endast åtta
kanoner fran hufvudverket kunde åtkomma det fientliga batteriet. Elden besvarades
dock lifligt, kanske alltför lifligt. På aftonen sköto ryssarna åter några skott, hvilket
förledde kommendanten att låta alla trupperna stå under gevär hela natten.

En af fronterna å Svartholm.

Inneslutningstruppera förstärktes något under de följande dagarna, i det
Minska regementet och det ena pionierkompaniet, som aftågat till Helsingfors, ersattes
med 2 1/2 bataljoner af Ruotsinsalmis besättning, hvilken utom det nyssnämnda batteriet,
som var beläget nordost om fästningen, rakt öster om densamma utförde ett annat,
som bestyckades med åtta kanoner.

Dagen efter denna första skottväxling inträffade utan någon synbar anledning
en tvär omkastning i åsikter. Kommendanten kallade krigsrådet tillsammans kl. 8 på
aftonen och väckte helt oförmodadt frågan om stillestånd. Såsom orsak härtill
anförde han: att en sjettedel af besättningen redan vore sjuk, att man hade för få
artillerister, att det fanns endast två ris karduspapper, att man befarade, det fienden
skulle med glödande kulor antända fästningens trähus — endast få sådana funnos —,
att man hade dåliga eldsläckningsanstalter, samt att man behöfde vinna tid för att
iståndsätta bristfälligheterna. På grund af allt detta föreslog han, att man skulle begära
sex veckors stillestånd, under hvilken tid »status quo» å båda sidor borde iakttagas.
Härtill svarade alla de närvarande ja och amen, alla de, som sexton dagar förut ingått
den högtidliga förpliktelsen att till det yttersta försvara fästningen.

Nu var det från fästningens sida, som parlamentärflaggen syntes, när kapten
Starck följande dagen, den 10, gick öfver isen för att uppsöka den ryske befälhafvaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>